Tack och hej

Kära läsare. Detta är mitt sista inlägg. Min tanke har hela tiden varit att blogga under mitt första år av livet då jag har hört att minnena från denna tid brukar vara mycket vaga när man blir stor. Eftersom jag inte vill att allt ska falla i glömska har jag använt bloggen lite som en dagbok. Bloggen ska snart gå i tryck - en bok till mig och en till mina föräldrar.

Tack så mycket alla trogna läsare för att ni följt mitt första levnadsår, hoppas ni haft trevlig läsning. Det har varit roligt att skriva men nu ska jag ägna mer av min tid åt lek och mindre till författarskap. Jag hoppas vi ses mycket där ute i det verkliga livet!

Stor kram
Lydia

Smakprov från ettårsfotograferingen

I torsdags var jag (som jag nämnt) på ettårsfotogfaring på Lasses foto. Det var kl17 och jag var inte helt i form, men pappa gjorde tappra försök att underhålla mig med en rosa tusenfoting. Ni ska få ett litet smakprov, mamma och pappa fick med sig en av de ratade bilderna som annars skulle ha försvunnit i tomma intet. På måndag ska vi hämta ut ett litet album och en förstoring.

Ruts dop

Igår var jag på dop. Rut Petrén döptes i Bäve kyrka i Uddevalla. Det var en mysig tillställning med mycket musik, vackra dekorationer, god mat och tjusig tårta. Tjusigast var dock Rut. Och viktigast var att hon blev döpt.

När vi kom hem kom mamma och pappa på att de ville ha en bild på mig i min klänning. Jag var lite omedgörlig, ville inte riktigt stå still och le fint utan det blev famnen istället.

Den bästa leksaken

Det finns en universallösning på en trött, hungrig eller kinkig Lydia. En Lydia som är omöjlig att byta blöja på som bara vill snurra runt. Ge mig mammas mobiltelefon och jag blir glad och lugn. Det fungerar alltid.

På stranden..

..finns det massor med skoj att känna och ta på. Och att stoppa i munnen för den delen, men mor och far är på mig som hökar. Iklädd UV-dräkt upplevde jag tidigare i veckan stranden med kusinerna Ida och Nils.

Tillbaka i Lysekil återsåg jag idag barnvagnsligan, alla var sig lika men lite större (och då menar jag INTE mammorna eller pappan). Dessutom var jag på ettårsfotografering på Lasses foto, iklädd en tjusig klänning jag fått av mammas vän Jessica. Det var också en upplevelse, det var lite skräckblandad förtjusning kan man säga.

En stickad prinsesstårta och ett tredje kalas

Det är inte klokt egentligen men jag har blivit firad en tredje gång, det var igår på Tången. Om det är så här att fylla ett, hur är det då att fylla femti? Denna gång var det faster Maria, farbror Pelle och kusinerna Ida och Nils som stod för kalaset.











Tro inte att det var kallt för att jag hade mössa på mig, det vara bara för att matcha med min body. Farmor har nämligen sytt mig en prinsesstårtemössa, efter ett teamwork med farfar som kom med idén. Den är hur fin som helst. Kanske borde hon börja ta upp beställningar, en rolig variant på den klassiska jordgubbsmössan?

Jag har fått en lill-kusin!

Välkommen till världen! Det blev en pojke!

(Det verkar vara ett mönster på Holmbergsidan att först få en flicka och sedan en pojke. (För de som har fler barn än två har sedan fått en till pojke och sedan en flicka igen). Även pappas syster fick en flicka först och pojke sedan.))

Han föddes igår den 18:e juli och är min elfte kusin men min första lill-kusin. Hurra vad roligt, längtar efter att få träffa honom!

1 år

Många barn vet att det kan vara svårt att sova när det vankas födelsedag. Redan 05:30 imorse slog jag upp mina (klar)blå ögon och hälsade godmorgon till mina föräldrar. Ingen ovanlig starttid för mig men likväl rätt tidigt tycker många. P g a den tidiga starten hade de inte hunnit förbereda frukost på sängen men det dröjde inte länge innan vällingen kom. Denna morgon tillsammans med att de sjöng "Ja må hon leva".

Vi laddade batterierna ett tag till och sedan var det frukost. Jag fick jordgubbar i gröten. Den som serverade mig var Martin Lennartsson som varit på besök sedan igår. En riktig mysfarbror. Dessutom fick jag en smörgås med ost och leverpastej med ett ljus i. Tänk - att fylla år ger fördelar.

Födelsedagskalas för släkt var redan förra helgen men även denna dag skulle det firas, om än i mindre skala. Familjen Petrén och mina två grannar och vänner Lovisa och Sofia kom över på grillning och tårta. Lagom till maten slutade det dessutom att regna. Sedan blev det utflykt till Röe gård och därefter bar det av mot Tången.

Martin och jag. Den superfina klänningen jag har på mig låg i ett paket från Maria på Henån som jag öppnade på morgonen, den har jag haft på mig hela dagen.

Sofia, Lovisa och jag.
Mysiga presenter - en snigel att dra och en söt säl.
Som en prinsessa vid långbord.
Lisa och lilla Rut som ska döpas nästa lördag.
Daniel och Truls.
Röe gård är ett toppenställe som passar super på en födelsedag.

Jag har varit på strålande humör hela dagen, nu är jag åter på Orust. 1 år ung.

Nytt rekord - 20 steg

Idag tog jag nytt rekord i antal steg, 20 stapplande steg helt på egen hand. Tidigare rekordet, dagsfärskt, låg på dryga tio, för någon dag sedan tog jag nio. I Luleå tog jag som bekant mitt första steg och jag hann arbeta mig upp till fyra steg innan jag flög söderut.

Jag är också stolt över att jag häromdagen klättrade upp för våra trappa - hela vägen alldeles själv. Mamma övervakade men det var knappt så att det behövdes. Har dessutom gjort om det med pappa i hasorna, så båda kan intyga detta. Och ändå har jag inte fått öva så mycket som jag velat, så lite duktig känner jag mig. Dock så verkar mina föräldrar gjort slag i saken att installera en grind även vid trappens fot, det bekymrar mig litet.

Ett annat tecken på hur rörlig och intensiv jag alltmer blivit är att när jag sist var på BVC, det var för två veckor sedan, så hade jag inte ens ökat 100g i vikt på en och en halv månad. Ingen varningsklocka enligt BVC utan ett naturligt avklingande pga minskad amning (får nu välling istället, slut på dundermjölken) och mer rörelse. Men efter besöket på BVC har mamma och pappa verkligen sett till att proppa i mig i mat..



Bilderna har egentligen inget med texten att göra, men i väntan på rörliga bilder på när jag går satte jag in dessa. På den nedersta bilden ser ni för övrigt en min jag börjat gilla att göra på sistone, att knipa ihop munnen.

Cornelia på besök

Igår kom Cornelia, bara knappt tre månader äldre än mig, och hälsade på med sina föräldrar. Ni må tro att jag blev glad, ja, jag blev alldeles till mig! Skrattade och blev alldeles stissig.

Vi hade det jättebra, hon inspirerade mig bland annat att klättra upp i vår fåtölj helt själv. Jag visade henne även vår lekpark, provade gungorna. Det var roligt att gunga och titta på Cornelia samtidigt.

Farväl till kusinerna

Onsdag morgon åkte mina kära kusiner och lämnade ett stort tomrum efter sig. Härligt intensiva dagar ersattes av lugnet.

De ville ta med mig i sin bil, men det ville inte mamma och pappa. Jag kände mig omtyckt. Jag hoppas jag får träffa dom snart igen.

Extra fin

Det är inte varje dag man blir så fint firad som jag blev i söndags, då får man också sätta på sig något lite extra fint. Nedan ser ni mig (bland annat tillsammans med mamma och en tax - Tutan) i min outfit som fick lite jordgubbsfläckar under dagen. Det är så skönt, sådant som fläckar behöver jag som bebis inte bry mig ett skvatt om! Jag behöver inte ens välja mina egna kläder, ganska praktiskt måste jag erkänna, för det finns ju så mycket annat roligt i livet. Som att äta jordgubbar, plocka blommor eller krama taxar..

Firad i förskott

I söndags blev jag glatt överraskad. Allt verkade som vanligt tills jag såg ett dukat långbord i en skogsdunge, ballonger i träden, fullt med folk, en tax och tre jordgubbstårtor med ett ljus på vardera. Det var mitt ettårskalas några dagar i förskott eftersom kusinerna från Luleå inte stannar tills på lördag då jag egentligen fyller år.

Det blev jättelyckat och vi klarade oss från regn precis så länge som var lagom. Sedan bröt det loss rejält men då var vi redan under tak. Mamma och pappa kommer att fira mig igen på lördag, men jag har redan blivit firad så att det räcker i ett år.





Första gången jag äter sött. Mums...


...men bäst var ändå jordgubbarna.


Emanuel tyckte att mitt bordskick skulle ha passat i vilket kungahus som helst.


Sanering.


Jag fick presenter! Roligast var nästan att öppna..



Det var en härlig dag!

Ett skötbord med utsikt

När stora familjen Holmberg är på besök på Tången så bor vi inte i det röda huset som vi brukar. Istället fick vi premiärbo i farmor och farfars nya gäststuga som sitter ihop med deras hus. Utsikten från mitt skötbord är inte så tokig, eller vad säger ni? Då förstår ni också att man inte vill ligga som en skalbagge på rygg vid blöjbyte.

Väl försedd

Mina kusiner som kom sent på onsdagskvällen förra veckan förser mig med det mesta. I alla fall när det gäller leksällskap och leksaker. Mamma och pappa får en tuff uppgift att underhålla mig när de har åkt hem.

Deras besök inleds och avslutas i Lysekil, och däremellan Tången på Orust (där jag är just nu men åker snart hem till Lysekil). De gör även små avstickare, som i lördags då de var på Liseberg. Verkade roligt!

Fem tänder är fler än fyra kusiner

Igår kväll kom familjen Holmberg på besök hit till Lysekil, de skall vara här i en vecka. Kanske tycker ni inte att det säger så mycket med "Holmberg" eftersom mina tre kusin-familjer norröver heter Holmberg, Holmberg och Holmberg. De som har kommit är Christer och Laila Holmberg med mina kusiner Mirjam, Emanuel, Johannes och Noomi. De kom fram till Lysekil efter jag somnat igår men jag hade förberett något extra till dem - mina femte tand tittade fram på morgonen. Har inte fått testbita någon av dem ännu, men den som väntar på något gott...

Morgon och kväll

De allra varmaste dagarna är det bäst temperatur morgon och kväll, då är det trevligt att vara på stranden. Men mamma och pappa har järnkoll på vad jag stoppar i mig, snäckor tycker de till exempel inte är bra bebismat.


Dubbelvikt.

Morgon med varsin morgonrock.

Farfar och jag i kvällsolen.

Lata dagar på Tången

Knappt hade vi landat i Lysekil så åkte vi över dagen (torsdag) till Vargön på New wine – konferens. Och dagen därpå åkte vi till Tången på Orust. Och här är vi nu i några dagar och bara kopplar av. Farmor och farfar är också här men vi har ett eget kryp-in. Nu laddar vi batterierna tills att kusinerna från Luleå kommer hit, några av dem i alla fall. På onsdag kommer nämligen Mirjam, Emanuel, Johannes och Noomi och hälsar på. Med sig har de förstås morbror och moster. Ska bli så kul!


Vattenmelon är en favorit, särskilt varma sommardagar.