En helg som den kom

Denna helg har moster Sara varit här. Sara är egentligen inte min moster, hon är mamma kusin, men eftersom hon och mamma står så nära varandra är de nästan som syskon, och då är ju hon nästan min moster tänker jag.

Ibland hör jag vuxna säga att de skall ta dagen/helgen som den kommer. Det gjorde vi, vi tog helgen som den kom. I lördags åt vi frukost och sedan bar det av mot Orust. Drygt fem minuter efter vi åkt så uppenbarades att pappa glömt skötväskan och min overall.

Problemet var bara det att under denna korta tid hade vi hunnit köra på färjan och precis lämnat land. Så det blev till att åka över till andra sidan, vända, åka med färjan igen, hem och vända och så slutligen på färjan en tredje gång. Färjekapten undrade nog lite vilka galningar som körde runt, runt, runt.

Efter ett stopp på apoteket i Henån (eller på Henån som vissa hade sagt) så kom vi till Göksäter. Göksäter är som Ullared, fast i miniatyr. De viktiga beståndsdelarna trängsel, låga priser, långa köer och hög procentandel medelålders damer är dock där. Då kändes det bättre att komma till Tången och njuta av lunch samt avkoppling. Vi gick in till Mollösund och strosade. Samma vandring försökte mina föräldrar göra fyra månader tidigare när jag var nyfödd. Nu gick det bättre, mycket har hänt på inte så lång tid. Sedan ytterligare lugn och ro. Var nästan så att vi sov över. Vi njöt och Bauhaus-inköpen sköts upp en dag.

I söndags var det första advent. Många pratade om hur fint det var att än en gång få sjunga psalmerna. Förstår inte riktigt vad de menade, allt var nytt tyckte jag. Men likväl var det fint. Nu skall Sara snart åka norrut mot "Ragg" ( = Ragvaldsträsk = by utanför Skellefteå). Hoppas hon kommer tillbaka snart, annars får väl jag åka upp och besöka henne. Hon lärde mig bl a en ny och rolig sång - flygplanssången. Och jag har känt mig riktigt trygg i hennes famn.

De komma från norr och syd

"Om vi inte skiljs åt så kan vi ju inte ses igen och det vore ju tråkigt." - Pippi Långstrump

Idag så kom pappa hem från Orust. Men det var inte bara han som kom utan även mammas kusin, Sara, kom hit. Hon hade inte bara åkt några mil från Orust utan hon hade åkt hela vägen från Skellefteå. Har aldrig träffat henne förut, men eftersom mamma gillar henne så mycket och har tillbringat så mycket tid med henne så borde hon ju vara bra. Är ju lite av en kvalitetsstämpel. Så nu skall jag själv få lära känna henne under några dagar.

Inte konstigt

Hör du till dem som undrar varför vi bebisar så lätt somnar när vi åker bil?
Ta en titt på bilden nedan. Det är den utsikt jag hade ett gäng timmar i lördags när vi åkte Lysekil-Bohus Malmön-Göteborg-Stenkullen-Göteborg-Lysekil. Det är den utsikt jag har varje gång vi åker bil. Det är den (eller liknande) utsikt vi bebisar alltid har i bilen. Ta en noggrann titt. Och försök sedan att motivera varför du inte skulle sova när du ser denna vy konstant.

En dag i hemmets lugna vrå

Idag har det varit en stilla dag med mamma i hemmet. Är inne i en period nu när jag känner mig ganska harmonisk. Många och stora leenden är grejen. Särskilt om någon busar lite med mig, fast inte för busigt utan lite mysbus. Bilderna visar när Viktor fick mig att skratta i lördags. Har också blivit bättre på det här med att känna igen varifrån ljud kommer och rikta min uppmärksamhet dit. Är en bra egenskap i nästan alla lägen, undantaget när jag sitter i Baby björn och försöker se vem det är som pratar bakom ryggen på mig.

Tre dagar i korthet

Det fortsätter att regna. Men i lördags var det uppehåll och till och med riktigt vackert väder. Har ju redan skrivit om vad den dagen skulle innebära, men jag kan ju meddela att allt gick bra och att Evelina bjöd på riktigt god Laos-mat. Mamma och jag kom tidigare och såg alla förberedelser, imponerande att se ångkokning av ris och grönsaker. "Sticky rice" är till exempel något jag skulle vilja prova på så snart inte enbart mjölk står på menyn. Evelina hade även internationella gäster; en norska, en svorska och en australiensiska. Om ni undrar vad en svorska är så är det en norska som bor i Sverige och som kan prata svenska - svensk/norsk = svorsk. Randi heter personen i fråga.

Igår var det söndag igen och Ingrid kom med bussen mitt på dagen. Trogen kyrkobesökare som jag är var vi i kyrkan på kvällen, många kommenterade att jag blivit så stor. Snart väger jag dubbelt så mycket som jag gjorde då jag föddes. Tänk att dubbla sin vikt på några månader, det ni.

Idag åkte Ingrid hem igen, efter att mamma och hon ätit lunch hos grannen och prästen Mats. (Jag var också med förstås). Det är lite vemodigt för vi kommer inte att se henne på många månader. I januari åker hon till Sudan/Tchad för att jobba med vattenbrunnar. Vad som är roligt är dock att hon funderar på att starta en blogg och skriva därifrån. Kanske har jag inspirerat henne?

Kors och tvärs genom landet

Igår var det åter dags för babysim och fredagsgruppen. Börja komma in i mina fredagsrutiner här uppe och de är angenäma. Kanske inte så konstigt att rutinerna kommer, nu har jag passerat en liten milstolpe i mitt liv - idag har jag bott lika många dagar i Lysekil som jag bodde i Göteborg. Jag börjar med andra ord bli en riktig bohuslänning.

Idag skall det bli en dag som går i resandets tecken. Först skall vi till Bohus-Malmön. Pappa skall dit och ha bibelstudium för en grupp som har inspirationsdagar så vi passar på att göra en familjeutflykt. Sedan bär det av söderut mot Göteborg för att hämta en soffa. Efter det vidare till kusinerna i Stenkullen för att hämta lite fler möbler. Avslutningsvis stundar en afton med laotisk mat hemma hos Evelina i Göteborg (hon var i Laos ett år). Själv håller jag nog mig dock till min vanliga meny. Skall bli en spännande dag, när jag i natt somnar i min säng här hemma i natt har jag fått se många nya platser.

Hjälte

Jag är med på film!!!
För att se filmen klicka på play-knappen i den stora rutan nedanför eller länken här under för att se den i helskärmsläge.
P.S. Det tar lite tid att ladda filmen, men ha tålamod.

[Klicka här för helskärm]

Regn, regn, regn

Oj vad det regnar. Igår hindrade det dock inte oss från att göra en räd till Göteborg så fort pappa kommit hem från jobbet. IKEA besöktes och en sängstomme hämtades upp utanför Kungälv. Och vi hann till och med hälsa på farmor och farfar på Hagmarksgatan.

Idag har vi inte ens tagit oss utanför dörren. Mamma muttrar om "inga dåliga väder, bara dåliga kläder", så jag ska nog ge henne ett par schyssta stövlar i julklapp. För lite regn ska väl inte stoppa vår framfart?

Prick fyra månader

Idag är jag prick fyra månader gammal. Jag googlade runt lite på vad det kan innebära och fann följande:

* Mat mindre ofta (vad? inte än på ett tag tycker jag..)

* Rulla runt! (jajamensan, ofta och gärna! men armen är lite besvärlig fortfarande, tar liksom emot)

* Fast föda? (?? har hört att dom pratar om detta på föräldragruppen, senast idag, men än så länge har jag bara fått flytande)

* Sträcka sig efter saker att stoppa i munnen (ta tag i saker gör jag ju, ska jag kanske börja suga på dom också? föredrar fortfarande mina händer)

* Nu kan bebisen leka själv (ja visst kan jag det ibland! men det är ju roligare med sällskap)

* Språkets roll och början till förståelse (klart att jag förstår!)

* Färgsinnet sprakar

* Mer kräsen med sällskapet (har jag alltid varit, ser till att omge mig med trevliga människor!)

Dagen till ära så har jag mätt och vägt mig på BVC. Är nu 65cm lång och väger 6750gram. Och jag träffade nya bebisar på föräldragruppen då en annan grupp av misstag kommit samma tid som vår grupp. Alltid kul med nya bekantskaper!

Måndagsångest? Nej, inte här!

Idag är det måndag - en fantastisk veckodag tycker jag. Både mamma och pappa är hemma, massor med tid för att hitta på olika upptåg. Idag har jag varit både pratsam och akrobatisk. Dagens favoritövning var "skruven" - att rulla från rygg till mage. Jag börjar bli väldigt bra på det nu men det finns en liten hake som jag fortfarande måste lösa, nämligen att inte få armen under magen så man inte riktigt kommer runt. Ibland går det, men det är inte helt lätt.

Dagen har bjudit på mer än snurrar. I afton var jag på en föreläsning. Den hade temat "Små barn, små bekymmer - stora barn, stora bekymmer". Hoppas inte det skall stämma om mig, ser inte mig själv som ett bekymmer. Men föräldrarna tyckte det var intressant, någon barnläkare som föreläste i församlingshemmet. Desto mer intressant var Milo, en jämngammal kille som också var där. Vi pratades vid (ja, det var verkligen en dialog, om än något svårtförstådd) länge och väl. Till slut var vi båda så glada och trötta att vi däckade. Men jag var vaken längst - att somna är inte min grej.

Toppenhumör

Idag har jag verkligen varit på toppenhumör. Till och med en utflykt till annars så tråkiga Torp tyckte jag var rolig. Och det är inte illa med tanke på vad som stod på inköpslistan:

* Borr

* Spänningsmätare

* Betongclips

* Kontakter

* Såg

* Hårvax

* Mat (dock inte sånt som jag äter)

Dagen har annars bjudit på en ny aktivitet: Läsning. På vägen till Torp så läste jag i min första bok. Kanske inget litterärt mästerverk, men likväl spännande och intressant. Bra då att det kommit upp tre nya lampor i hemmet och att en ny läshörna har inrättats.

Stackars Nasse

Oron tilltar och nu ryktas det om att Torpet är drabbat. Alltså området där jag bor, och drabbat av svininfluensan. Händer spritas och hostar man till får man genast misstänkta blickar på sig. Men tack och lov är jag inte Nasse, inte lätt i dessa tider..

Fredagssimmet

Fredagar är enda dagen i veckan som jag bokstavligen däckar dagtid och ligger och sover i minst två timmar helt själv i egen säng. Orsaken är att på fredagar så är det babysim. Idag för fjärde gången totalt, andra gången utan pappa. Det gick bra idag också. Mamma brukar ibland försvinna under ytan för att sedan komma upp med ett jätteleende. Ibland säger en okänd röst "nu kommer det vatten" och så får jag vatten över huvudet. Ibland sjunger vi. Men för det mesta så flyter jag omkring på rygg eller mage. Obs! Bilden är två veckor gammal, om du tycker att jag ser ovanligt ung ut.

Bebisträff

Milo, Jonathan och Alva, så heter några nya vänner jag hängde med idag. Mamma tyckte det var trist att det inte var något babycafé i höst i Lysekil och tog saken i egna händer, så idag träffades fyra mammor och så vi bebisar förstås i Lyse för lite umgänge. Vi får se hur det fortsätter och om kanske fler hakar på, men vi hade det finfint i alla fall. På bilden saknas Milo som redan åkt hem. Visst ser ni vem som är jag?

Sjusovare

Jag har hört talats om att en del föräldrar försöker söva sina bebisar genom att ta en tur med barnvagnen. Mina föräldrar är inget undantag, men jag är inte alltid helt samarbetsvillig.

Igår fick mamma och jag besök av Annelie Bäckman över dagen. Lyssnandes på deras surr så höll jag mig vaken under en promenad in till Lysekil och även en bit in på hemvägen men sedan kunde jag inte hålla emot längre. Att vara vaken i barnvagn nästan en timme är en bedrift för en liten bebis. Så lite stolt är jag allt.

På natten däremot sover jag allt mer. Från att tidigare somna tidigast klockan tio kan jag numera bli trött redan vid sju. Sover dock lite oroligt och till och från fram till klockan tio då jag kommer in i djupsömn och bara vaknar för att äta. Om detta är en tillfällig förändring eller en del i det faktum att jag långsamt blir äldre får framtiden utvisa. Än så länge är det bara några kvällar det har varit så.

Över 100 inlägg

Detta inlägg blir nr 102 på min blog. Detta till trots är det massor som har hänt både i min omgivning och i min utveckling som jag inte tagit upp här. Tänk att så mycket har hunnits med trots att jag bara är knappt fyra månader. Bara sedan förra inlägget har det renoverats, farmor och farfar har varit här, jag har varit på Skaftö för första gången, hälsat på hos familjen Fehn i Romelanda och varit på Musiklek.

Men om detta får jag återkomma för nu skall det handla om en liten högtid som var i förrgår. I söndags så var det Fars dag. Farfar och pappa firades. Jag hade (med viss hjälp av mamma) ordnat både bakelse och present, vilket gjorde pappa mycket glad. Dessutom följde jag med honom på två högmässor så han inte skulle känna sig övergiven denna dag. Små barns omsorg har också stor betydelse.

Mitt första livstecken

För ett år sedan, den 7e november 2008 klockan 01:30 på natten, smög mamma upp och gick på toaletten. En stund senare ropade hon "Per" så intensivt att pappa först trodde hon sett en silverfisk. När han dök upp tog det en stund innan han kunde förstå vad det var frågan om. Det var ingen silverfisk. Det var ett positivt graviditetstest. Jag hade gett mig till känna för första gången. Jag får erkänna att det var inget vidare för deras nattsömn. Men å andra sidan. Min starka sida är kanske inte att främja mina föräldrars nattsömn. Mina talanger är av helt andra slag...

Mitt rum

Igår kom farfar hit och idag har det jobbats på övervåningen, ett arbete som jag följer med stor förväntan. Nu håller jag nämligen på att få ett alldeles eget rum! Färgen är 0005-Y20R, alltså en riktig toppenfärg. Varm och inbjudande vet ni som kan färgkoder. Som ni själva ser så iakttar jag målandet med stor förväntan.

I övrigt så har jag ägnat dagen åt diverse saker som t ex att slipa på min fotbollstalang. Istället för att börja med bredsidor så börjar jag direkt med cykelsparkar. Under dagen har jag nämligen övat på detta i mitt babygym. Nu kan jag medvetet göra en akrobatisk konst och på så sätt nå mina tre kompisar Plupp, Mupp och Tupp som hänger där med en sträckt vrist.

Liten kropp, stor vilja

Om man jämför med mina föräldrar så har jag på pappret ett underläge. Min förmåga att uttrycka mig är inte lika stor. Mitt ordförråd inte lika rikt. Min fysiska styrka inte densamma. Min vikt inte ens en tiondel (i alla fall om man jämför med pappa, där är det nog en tjugondel). Så vad händer då när våra viljor skall mätas mot varandra? Borde det inte bli en promenadseger för de vuxna?

Nej, tvärtom. Om jag bränner av ett leende så smälter de. Om jag gråter så kan de inte vara oberörda. Även om klockan är två på natten och de egentligen vill sova så kan jag utan större ansträngning få dem att bära omkring mig så jag kan titta runt i huset. Och då menar jag inte bära runt hur som helst, jag får dem att göra det på det sätt som jag själv vill för stunden: Med huvudet vilandes på axeln, vilandes mot magen eller sittandes i famnen med min rygg mot deras mage.

Så alla ni som tycker att ni har svåra utmaningar i vardagen: Ge inte upp. David vinner mot Goliat.

Min första puss

Idag på babysången fick jag min första puss. Undantaget från mamma och pappa förstås. Mitt på munnen var det, flera gånger om. En liten rask charmör som anföll likt ett attackflyg. Jag vet inte vad han heter, ska försöka ta reda på det, men han var inte särskilt stor. Pappa försökte fånga det på bild, men ni ser på resultatet att vi inte riktigt ville vara med på PAPPArazzis foto. Lite privatliv vill man ju ha..

Efter detta äventyr somnade jag djupt. Men jag sover inte hur som helst, efter detta äventyr så valde jag min "Stålmannen-ställning". Med en arm utsträckt för att flyga flög jag in i drömmarnas värld likt en superhjälte. Från äventyr till äventyr. Och vem vet, kanske jag kan bli en superhjälte och vara med och göra denna värld till en bättre plats. Och om inte kanske man kan bli en vardagshjälte.

En grå och skön dag

Idag var det mjukt höstväder. Stilla och lite mjukt regn, grå himmel och stillhet ute. Ofta tycker man detta väder är tråkigt men idag var det rätt skönt, det inbjöd till vila. Senaste dagarna har varit fyllda med folk och intryck, denna dag blev en landning i den lite lugnare vardagen.

Busfarbror och mysmannen Martin Lennartsson vaknade för andra dagen i rad upp i vårt gästrum. Har varit roligt att ha honom här även om energin inte alltid varit på topp. Synd att inte de gamla kyrkoreglerna gäller, då skulle man mantalsskrivas på den plats där man hade sin dygnsvila natten till den 1 november. I så fall hade Martin blivit Lyse-bo och blivit en del både av bekantskapskretsen här och i arbetslaget i församlingen (prästen fick bara lämna församlingen när han hade ledig dag). Pappa hade därmed inte varit ensam präst här vilket i sin tur hade inneburit mer familjetid. Två flugor i en smäll. Det var bättre förr.

Under dagen kom även Maria Olsson på besök från Henån. Även det var trevligt även om jag nog missade det mesta av hennes besök. Somnade så skönt på en axel i stället. Sömn är något jag skall satsa på kommande dagar tror jag. För det är svårt att sova när det är så många spännande gäster.

Omvändelse

Ett bord var mellan pappa och mig men mamma och Martin Lennartsson är vittnen. Idag vände jag mig från mage till rygg. (Från rygg till mage är jag redan proffs på). Jag tror nog att jag skulle ha kunnat göra detta tidigare, har bara inte haft anledning förr.

Guldet blev till sand

Ibland vill man vrida tillbaka klockan. Till 15:50 idag. Halvtid, IFK Göteborg leder med 1-0 mot AIK och SM-guldet är en timme bort. Spelet har varit stabilt och inte ens ett ledningsmål fick laget att slå av på takten. En enda halvlek av säsongen återstår och vi tar lite kaka och kaffe för att styrka oss.

En timme senare är allt tomhet. Vad hände? Änglarna gick ut till halvtidsvila med auktoritet. En kvart senare kommer elva ängsliga änglar in igen. I första halvlek så hade man taktpinnen, man vann närkamperna och man dominerade planen. Man ville ha boll. Samma boll framstod plötsligt en kvart senare som en het potatis vilken ingen av de blåvita ville ha eller vågade befatta sig med. När man väl fick den gick det långsammare. Och så vände det. 1-0 blev till 1-2. Guldet blev till sand. Eller i alla fall till det stora silvret. Men en dag som denna känns stora silvret mest som den stora besvikelsen. För andra plats är första förlorarplatsen.

Arenan som varit vår starka borg (11 vinster och 3 oavgjorda innan denna match, ej medräknat 2 bortavinster i derbyn på samma arena) förvandlades till ett inferno av gnagare. Pyttipannan blev till pannkaka. Vad hände? Hur kunde vår borg plötsligt bli festplats för AIK. Av alla lag - AIK. Det finns många OM. Om IFK inte hade gjort 1-0 så tidigt hade man då vågat spela ut längre? Om Sellas skott inte tagit i insidan av stolpen utan i insidan av nätet, hade 2-1 räckt för seger? Om inte man tappat poäng mot Halmstad, hade AIK orkat resa sig från underläget? Det finns många OM. Men det spelar ingen roll. För det är bara den som inte vinner som pratar om dessa OM...

Grepp om tillvaron

Att mina händer är utmärkta att suga på vet jag sedan länge. Men att de även går att använda till annat är ganska nytt för mig. Nu kan jag upptäcka världen inte bara med ögonen! Ska bara öva upp min precision litet.

Äkta vara

Pust, vilken intensiv helg! I fredags fick vi nio gäster, sju sov över och stannade en bit in på lördagen. Knappt hade de åkt så kom två nya vänner förbi och så kom en tredje som är kvar än. Så ni förstår att det är svårt att hinna med att blogga!

Jag var inte riktigt i form igår, man kan ju inte alltid vara på topp. Och det är ju det som är skönt med min tillvaro som bebis att jag aldrig behöver förställa mig. Är jag inte på humör är jag inte på humör. Inga fejkade leenden. När du får ett leende från mig kan du vara säker på att det är äkta och helt utan baktankar. Och idag när jag vaknade kändes det bättre igen.