Bollnäs - Lysekil

I söndags så vände vi kursen söderut igen. Hemresan blev en halv klassiker med ett klassiskt stopp. Vi stannade först i Mora - Vasaloppets slutmål. Där åt vi lunch. Själv tyckte jag dock det roligaste var att krypa omkring på kafébordet. Pappa fick hålla i mig, man kan säga att det var lite som att vara på löpbandet. Trots att man gav allt för att komma framåt så stod man still.

Nästa stopp blev Vansbro - den andra "klassiska" destinationen. Stoppet här blev kortare och jag slapp simningen. Det var 0,2 grader i vattnet, ganska långt från min vanliga badtemperatur. Något bad blev det alltså inte. Ej heller Lidingö eller Vättern runt. Stora klassikern får vänta ett tag till.

Innan vi kom hem till Lysekil igen så blev det en natt till i Karlstad hos Samuel (som även han gjort klassikern). Slutligen kom vi hem igen.

Nobody puts baby in a corner

När vi var i Bollnäs besökte vi ett fik mitt i stan. Det var ganska fullt men vi hittade en liten plats i ett hörn. Men - "nobody puts baby in a corner", och ganska snart blev platsen bredvid ledig.

Bollnäs

Vi var i Bollnäs torsdag kväll till söndag morgon. Morbror Andreas 40-årsfest hölls på Prästnäset, en församlingsgård lite utanför Bollnäs. Det var även där vi bodde natten till lördag och natten till söndag tillsammans med mina morbröder Martin och Christer och deras familjer. Vi hade en egen stuga, mamma, pappa och jag. Det var mysigt att träffa mina kusiner och umgås i största allmänhet.

Nedan ser ni några bilder på "Holmbergs-kusinerna".

Hedemora - Bollnäs

Torsdagmorgon förra veckan sa vi hejdå till vännerna i Myckleby, packade in oss i bilen och åkte vidare norrut. Eftersom det var våffeldagen så tyckte mamma och pappa det var viktigt att hitta ett lunchställe som hade våfflor. Det blev ett mysigt fik i Rättvik. Såg gott ut men jag fick fruktpuré till efterrätt så jag var nöjd ändå.

Vi kom fram till Bollnäs och kusinerna Hanna, Jonatan och Staffan vid fyratiden. Inte så lång tid efter oss kom mormor och morfar. Staffan var på mitt dop, men det var första gången jag träffade Hanna och Jonatan. Skoj!

Det är ungefär lika långt för mormor och morfar att åka till Bollnäs från Luleå som för oss från Lysekil, så vi träffades i mitten kan man säga. Det får mig lite att tänka på en Bellman-historia jag hörde en gång:

"Det var en tysk, en norsk och så Bellman, som tävlade om de kunde simma över till en ö. Först simmade tysken. När han kommit en fjärdedel av sträckan sa han "nej nu orkar jag inte längre" och vände. Sedan simmade norsken. Efter en tredjedel av sträckan sa han "nej, nu orkar jag inte längre" och vände. Och sedan var det Bellmans tur. När han simmat halva sträckan sa han "nej nu orkar jag inte längre" och vände... "

Hedemora

Konstigt. Jag har varit i Hedemora utan att egentligen ha varit i Hedemora. Vi höll till hos Johanna och Anders och deras mini-Alice någon mil utanför i Myckleby. Nu glömde jag att nämna Milou, familjens hund. Alice är bara drygt en månad gammal, fjäderlätt, ömtålig och söt. Som en lite äldre och mer livserfaren bebis hade jag med mig musikinstrument till henne, vi kunde dock inte lira tillsammans denna gång. Men nu har jag ju åtminstone lett in henne på rätt bana.

Vi bodde i gäststugan på deras fina gård precis vid Dalälven. Det var som att vara på hälsohem. Även om vi gjorde utflykter till Falun och Borlänge, så var det bäst i Myckleby.

Karlstad - Hedemora

Tisdag morgon är vanligtvis synonymt med musiklek. Till min stora besvikelse fick jag istället snällt sitta i bilbarnstolen och lyssna på barnsånger istället. Det är ju inte samma grej, men jag förstår att mamma och pappa gjorde så gott de kunde. Vädret var sådär och när vi tog paus i Ludvika var det verkligen slask och blask. Ludvika visade sig alltså inte från sin bästa sida. Höjdpunkten blev därför att få krypa på ett stort vitt bord och titta på tyger.

Vi kom fram till Myckleby vid femtiden. Så skönt att byta bilresandet och halvtrista stadskärnor till riktig lantidyll. Fick mig en ordentlig, blöt kyss av Milou direkt vi kom över tröskeln hos Anders och Johanna. Milou ser ut som ett jättegossedjur, men är en hund. Lilla Alice var verkligen pytteliten, endast en månad gammal.

Karlstad

Tisdag morgon var jag min vana trogen uppe innan tuppen, förstår inte varför vuxna inte verkar vara lika pigga och glada på morgonen som bebisar. Dock visade min värd för natten, Samuel, prov på morgonpigghet. Morgonen är ju den bästa tiden på dygnet, man har allt roligt framför sig. Vanligtvis brukar tisdag innebära musiklek. Men någon musiklek blev det inte denna dag för min del. Däremot hade jag kvällen innan fått en pianolektion av Rhoda, Samuels flickvän. Dessutom fick mamma och pappa underhålla mig med sång i bilen. Mer om detta i nästa inlägg...

Lysekil - Karlstad

Efter en morgon med packning, packning och packning så bar det vid tio-tiden av norrut. Är lite som att ge sig ut på ett äventyr och se världen, själv brukar man ju bara utforska ett litet område av världen där hemma som man når genom krypning. Nu skall vyerna vidgas.

Som alltid inför något viktigt måste man ladda ordenligt. Jag laddade med sömn. Det tog 3,2 km innan jag somnat. Var en dag som gick i sittandets tecken. Först bilstol. Sedan barnstol på restaurang i Åmål. Sedan sittdelen i barnvagn. Och slutligen bilstol igen. Var mestadels roligt. Men ändå skönt att komma fram till Samuel i Karlstad.

En försmak

Idag gjorde vi en familjeutflykt till Skaftö (TV-seriens Saltön). Solen sken och snön smälte. Resan var lite en försmak av vad som väntar för imorgon så börjar en veckas bilsemester. Slutmålet är morbror Andreas i Bollnäs som fyller 40 år och skall firas. På vägen upp blir det lite stopp här och där. Kanske inte en så stor resa för mänskligheten, men en stor resa för en bebis.

Lördag, leksaker och Larssons

Denna dag började lite trist med storstädning. Men inget ont som inte har något gott med sig - mamma hittade en stor säck med massor av leksaker från kusinerna Ida och Nils. Så medan mamma och pappa plockade och donade kunde jag leka med en massa spännande grejer.
Eftermiddagen blev roligare för hela familjen. Vi åkte till Torgestad hem till familjen Larsson (jag åkte förresten i min nya bilbarnstol som inhandlades i Göteborg i måndags). Stanley och Lisbeth heter de stora och Adam och Judith de små. Eller små och små, dom såg ut som miniatyr-vuxna snarare än bebisar. Eftersom familjen Larssons är musikaliska hade de en massa roliga instrument så jag var stormförtjust.

Varannan torsdag..

..är det som bekant babycafé. Idag var en sådan dag. Vi har börjat få in ganska bra rutiner för att det ska bli en trevlig stund där jag är på alerten. Jag äter gröt precis innan vi går och sover de ca 40 minuter det tar att gå från Torpet till Lysekils församlingshem. När babyrytmiken börjar är jag pigg och glad och orkar även leka med de små medan de stora fikar. Och sedan sover jag gott hela vägen hem plus lite till.

De har förresten öppnat ett nytt babyfik i Läkarhuset i Lysekil på måndagar. Får se om vi kikar in någon gång.

Åtta månader

Idag har jag firat min åtta-månaders-dag. Det skedde med BVC och bollhav. Först så var det dags för mätning och vägning på BVC. Nu väger jag 8780 gram och är 70,5 cm. Börjar närma mig normalkurvan men är fortfarande lite längre än Bebis-svensson.

Väl hemma var det dags att inviga mitt bollhav som jag fick av kusinerna Ida och Nils i julklapp. En riktig höjdare! Först så satt jag mest och var fascinerad med en boll i varje hand. Sedan så blev det lite mer bollplaskande. Efter ett tag så låg jag begravd i bollhavet och njöt. Dessutom var själva bassängen, eller vad man nu skall kalla den, en riktig höjdare. Det är en drake som har speglar, prasslar och dessutom är kramgo. Vad mer kan man begära av en månadsdag?

Jag - en säkerhetsrisk

Jag tar mig numera fram ganska långa sträckor så jag har hört mamma och pappa prata om hur de ska "säkra hemmet". Tänk att lilla jag är en sådan säkerhetsrisk! Tog mig bland annat över tröskeln till tvättstugan, men där sa pappa stopp. Innan dess hade jag tagit mig till en låda med bestick, dock utan att få upp den. Senare hittade jag en säkerhetsrem till babystolen som jag försökte dra loss. Har också läst tidningen. Som den sporttjej jag är så börjar jag längst bak med sportsidorna. Finns mycket att upptäcka...

Musiklek idag, fantastiskt roligt som vanligt. Och så ringde de från Babysim och meddelade att jag får börja en ny kurs den 30:e mars. Det var det glädjande besked!

Mamma och pappa brukar för övrigt kalla mig för en säkerhetsrisk även när de kör bil. De menar att när jag ler så är jag en riktig trafikfara.

Något att bita i

Har varit på en dygnslång resa ner till Göteborg. Att åka till Göteborg innebär allt som oftast två saker - besök hos farmor och farfar samt IKEA. Fick en bitring som var så avancerad och rolig att jag inte biter på den. Den är ju så kul ändå att använda till andra saker.

Saltön

Idag var vi på Saltön, även kallad Skaftö, och hälsade på familjen Jonsved. Saltön är en riktig idyll, se bara på bilderna. I TV-serien Saltön så är prästen en ganska skum och inte speciellt trevlig typ. Som tur var så är verkligheten annorlunda. Prästen på Skaftö bor i Grundsund, heter Viktor och är gift med Anna-Lena. De har tre barn där det senaste tillskottet, Nellie, föddes i december.

Blev en finfin dag.

Mannekäng i mammas kläder

Om jag säger att jag provat mammas kläder tror ni kanske att jag har en ganska skev kroppsuppfattning. Men det passade perfekt, för det var ett par sparkbyxor mammas mormor sydde till henne då hon var i min ålder. Mammas mormor var sömmerska och endel av det som hon sydde har sparats, så ni lär få se mer av den varan vad det lider. Här är i alla fall ett litet smakprov.

Äpplen - min målbild

Krypandet går nu framåt. Bokstavligt talat. Än så länge är det lite av ett framhjulsdrivet ålande där armarna utgör motorn. Men fyrhjulsdriften är på gång, bakbenen är med lite grann. Har dock lite svårt med fästet, måste skaffa bättre dubb.

Hur bra det går med krypandet beror till stor del på min motivation. Utan anledning ingen ansträngning. Ligger det en maraccas en bit framför mig så tar jag mig dock dit. Och får jag syn på ett äpple... då är det inget som kan hindra mig. Då kommer jag som en kanonkula. För inget är så gott som äpple.

Solstråle

Om jag inte var i form i måndags så var jag desto gladare i tisdags. Musiklek är bland det absolut bästa jag vet. Efteråt var det flera som kom fram till mamma och pappa och kommenterade vilken solstråle jag var. Det låter fint tycker jag, solstråle. Det vill jag gärna fortsätta vara. Men jag måste få vara gnällspik ibland också, det hör ju också till, och det är jag när jag är hungrig, trött eller när ingen förstår vad jag vill. Att vara solstråle är jag dock hellre och oftare.

Klockan 17 var det babysim. Jag dök från en gul korvliknande, flytande sak.

Det tror jag inte ens att många vuxna hade vågat, jag är en modig liten tjej. Det visade sig att det var sista gången för denna kurs, det var varken mamma eller jag beredd på. Vi skrev upp oss på en fortsättningskurs, men det är inte säkert att det finns plats. Hoppas, hoppas.

Dagen efter

Mitt livs första läger var en upplevelse. Massor med människor och jag var yngst. Fanns så många att spana in, så mycket att titta på och så mycket att göra. Så när vi kom hem i söndags kväll var jag fullmatad med intryck men slut på energi. Det har satt sina spår på denna dag. Idag har jag inte gjort många knop. Trots att vi har haft en elektriker här hela dagen. Men mer om det imorgon. Är lite för trött för att skriva nu.

Läger

Om några minuter bär det av mot mitt livs första läger. Vi skall på församlingsläger med Lyse församling. Blir ingen lång resa, bara någon mil. Vi blir 55 personer: 34 vuxna, 7 ungdomar, 13 barn och en bebis.

Innan vi åkte skulle det städas. Min metod att städa är att sopa golvet med magen. Men idag fick jag upp ögonen för en sak som lät och har en lång slang. Verkar vara ett bra alternativ.

PS. En av pappas konfirmander (som följer min blogg ibland) tappade en vit lösnagel i kyrkan förra söndagen. Så om någon ser en vit lösnagel i eller utanför Lyse kyrka så säg till. Lovade henne att lägga upp en efterlysning på bloggen.

Hos frisören

Efter en förmiddag med babycafé och rytmik så var det dags för att åka till frisören. Var laddad - förmiddagen hade varit kalas och humöret var på topp.

Vår familjefrisör håller till på Hummervägen i Skalhamn. Jo, nog är det lite västkustkänsla. Detta var mitt andra besök men förra gången var jag inte med in, då låg jag i vagnen utanför och sov. Men nu var jag på hugget och ville vara med. Dock är det inte helt enkelt det här med att vara bebis och komma till frisören. Allt är ju anpassat för lite större människor. Plattången passade inte och jag nådde inte riktigt upp till att få håret tvättat. Hade jag varit äldre hade jag kanske börjat använda modeord som att jag vore "kränkt" eller "diskriminerad". Men nu var jag mest bara glad.