Morfars födelsedag

Idag fyller morfar 65 år och vi har firat honom med skönsång och lite annat. Stort grattis morfar säger jag!

Olämpliga platser för barnvagnspromenad

Nu är jag döpt och det innebär att jag är ett Guds barn. Som Guds barn så har man en trygghet som gör att man kan våga lite mer. Mina föräldrar verkar ta det lite väl långt ibland. I måndags så gick vi ut på promenad. I början så var det blåsigt men i övrigt ganska ofarligt. Då såg det ut så här...

Efter ett tag så kom vi ut på närmare kusten på norra sidan av halvön. Det började blåsa mer och mer, men vi fortsatte tappert. Själv var jag cool och sov mestadels. Vi hade gått ett långt tag när vi märkte att enda vägen ut gick över en gammal soptipp. Då det blåste mycket så var doften inte så stark som man kunde befarat så vi gick vidare. Dock visade sig att blåsten inte var det värsta. När vi hade gått över det hela så hittade vi en skylt som pekade mot området vi kom ifrån:

Vi gick vidare och tillslut hade vi kommit ut. Puh, vi kunde pusta ut. Trodde vi. Tills mamma hittade nästa skylt efter några hundra meter:

Till slut var vi hemma. Vid liv. Och vid gott mod. Men lite vardags-edge var det allt.

Guje på besök

Idag kom Guje på ett så kallat hembesök. Guje hör till Lysekils BVC och det är hon som kommer att följa min utveckling hädanefter, hon verkar mycket erfaren. Mormor, som fortfarande är kvar, kände igen några av de råd Guje gav mamma, vissa saker förändas inte med tiden. Här i Lysekil tillämpar de fortfarande den gamla skolan med handskriven journal, det är lite charmigt tycker jag. Jag hade ökat i vikt till 5660g, har inte ökat i samma raska takt som tidigare. Det har ju varit så mycket annat runt omkring senaste tiden att jag nästan glömt att jag ska växa också.

Aktiviteter under helgen

Nu har jag haft min första helg i Lysekil och som om det inte var nog med dop så blev det en massa andra saker som hände. I torsdags så kom Maria, Martin och Tova. Tova är min yngsta kusin och med henne följde hennes föräldrar. I fredags så kom mormor och morfar. Upplagt för diverse aktiviteter med andra ord.

Lördagens dop berättar jag om i ett separat inlägg, så här kommer lite av allt annat. På fredagskvällen så var jag med om mitt livs första räkfrossa. Eftersom mina föräldrar ännu inte fått upp någon belysning i taket så fick det bli en afton med en massa levande ljus. Några dagar senare så fick mamma reda på att man kan bli kinkig och få utslag om man äter räkor när man ammar. Och tur var väl det att hon inte visste, för jag blev varken kinkig eller prickig på min dopdag.

I söndags så var vi på Havets hus. Det är ett marinbiologiskt centrum som finns här i Lysekil. Nu är Havets hus inte bara för de überintresserade fältbiologerna utan det är riktigt roligt för stora och små. Man har bl a ett akvarium på över 100 000 liter, ett klappakvarium och en massa andra saker som är spännande när man är liten. Kusin Tova stortrivdes. Det gjorde även jag, vilket jag visade genom att sova djupt under nästan hela besöket. Jag har nämligen en stor förkärlek för ljudet från rinnande vatten, vilket jag fick höra gott om där.

Efter Havets hus så blev det gudstjänst i Lyse och tacoskväll hemma. På måndagen tog vi en promenad innan kusinen med föräldrar åkte hem, en promenad som visade sig bjuda både på gifter och skjutvapen. Men mer om det imorgon...

Tova och jag

Jag har tio kusiner, två på pappas sida och åtta på mammas. Tova är min yngsta kusin. Hon bor långt, långt härifrån men kom hit för att vara med på mitt dop och nu har hon varit här hos oss i några dagar. Men idag åkte hon hem till Luleå igen, jag saknar henne redan. När hon kom sent i torsdags kväll hade mina föräldrar förgäves försökt att natta mig, självklart ville jag ta emot henne.

Eftersom hon är lite större än mig har hon kunnat hjälpa mig med mycket. Hon plockade gula hallon i vår trädgård att pryda en doptårta med, hon hjälpte mig att öppna mina doppresenter och hon visade hur jag skulle använda dessa. Tänk, om bara ett år och några månader är jag lika stor som henne och kan förhoppningsvis lika mycket som hon, hon är lite av en förebild för mig.

Dagen D

Idag var Dagen D. D som i Dop. Nu är jag döpt!

Och oj oj oj oj oj vad mycket jag har att blogga om. En kyrka full med människor som var där för min skull. Det är inte utan att jag blev lite rörd (om ni undrar varför jag fällde en tår i början av gudstjänsten). Massor av olika saker finns det att skriva om, men eftersom farmor, farfar, mormor, morfar, svåger och kusin är här så får jag umgås med dem istället. Om du tittar in här snart igen, kanske redan imorgon, så lovar jag att återkomma med både bilder och berättelser. Den som väntar på något gott....

Botemedel mot kinkiga föräldrar

I vissa blöjreklamer brukar man prata om att vi bebisar ibland är ledsna och kinkiga. Det kan även föräldrar vara. När mina föräldrar vaknade upp i morse, trötta efter att ha haft mycket att göra på sistone, var de lite kinkiga. Och det var ju inte så konstigt. Mitt knep för att få dom på lite bättre humör var att jag log och var glad. Och det gjorde susen, pappa fick ett bildmeddelande från mamma med nedanstående bild, det sa han vände hans dag.

När vi bebisar är kinkiga får vi en ny blöja. När mamma och pappa är kinkiga får de ett leende. Det är det som är hemligheten.

Snälla människor

Idag har det varit den första gråa, blåsiga och lite regniga höstdagen detta år. För att vara den typen av dag så var det ganska milt (enligt pappa i alla fall, själv har jag inte så många höstdagar i Bohuslän att jämföra med). Men det är något visst med vinden som ligger på och pinar rutor och husknutar. Hurv...

Man skulle kunna tro att en dag som denna när det är grått och inte så grant så skulle det bli en tråkig dag. Men inte - det finns annat att glädjas över: Alla trevliga människor som bor här i Lysekil. Varje dag sedan vi flyttade har det kommit över några per dag med välkomstpresent, blommor, godis, krukväxter eller något annat. Vi känner oss verkligen välkomnade! Så jag fortsätter med min favoritsysselsättning sedan några veckor tillbaka: Att försöka le mest hela tiden. För det finns faktiskt orsak till att göra det här.

P.S. Nu kan man skriva kommentarer på denna blog utan att vara inloggad. Gör gärna det, jag gillar att läsa vad ni skriver.

D.S. Blev inget foto idag, skulle mest bli fyra nyanser av grått.

Lydia Utforskaren

Att packa upp flyttkartonger kan vänta. (I alla fall när pappa varit borta så mycket igår och idag, jag vill ju åtminstone ha en vuxens odelade uppmärksamhet). Mycket roligare är det att utforska den nya omgivningen. Och visst ser det lovande ut?

Adressändring

Ni som följer min blogg kanske anar varför jag inte skrivit så flitigt som jag brukar i helgen. Jag har nämligen genomgått mitt livs första flytt. När vi lämnade lägenheten på lördagkvällen och satte oss i bilen norrut mot Lysekil var det en "one way ticket". Inte för att vi inte kommer att återvända till Göteborg, men det blir inte på samma sätt som förut, nu bor vi inte där längre.

Min lördag började trevligt. Pappa skjutsade mamma och mig till vännen Ingrid och där hade vi en lugn morgon. Pappa däremot fick kämpa med flyttkartonger och möbelbärande. Han hade dock god hjälp av några underbara vänner och släktingar som gjorde en fantastiskt insats. Hos Ingrid kan man säga att vi laddade inför flyttstädningen, vi damer slapp alltså inte undan helt.

Martin Dalby hämtade upp oss alla tre hos Ingrid när de började bli klara med sitt och det var dags för skiftbyte. Medan två proppfulla släp begav sig norrut tog vi itu med städandet. Man kan säga att min roll var inspektör. Mest imponerande under kvällen var Ingrids förvandling av spisfläkten. Den blev bokstavligt talat som ny. Vi fick sedan oanad förstärkning av Martin Dalby även med städningen - på väg tillbaka från Lysekil hade han sovit förbi Kungälv där han skulle ha hoppat av och pappa hade "råkat glömma" att väcka honom. Så han gjorde en gedigen insats hela dagen både med flytt och städande.

En sak står helt klar efter denna helg - vi flyttar inte igen i första taget. Att bära kartonger och att flyttstäda i all ära, men så kul är det inte. Personligen blev jag helt utmattad och slocknade innan vi lämnade Göteborg och vaknade långt, långt senare..

De vänner som hjälpt oss är extra varmt välkomna hit, vi kan erbjuda er Lydia Spa. Vi har badkar, en så kallad badbomb på det gör nog susen. Vi har kallbad, i alla fall under vinterhalvåret (tio minuter till Gullmarsfjorden). Och vi har mycket, mycket mer. Kom hit och låt oss skämma bort er!

2 månader ung

För två månader sedan såg jag dagens ljus för första gången. Måste erkänna att det var ganska förbryllande. Två månader senare tycker jag att jag trots allt anpassat mig till denna världen ganska bra. Att jag är två månader är förresten en sanning med modifikation. Egentligen är jag elva månader nu, förstår inte varför man inte tar med sina första nio månader av livet när man anger sin ålder? Är det för att vi alltid vill verka yngre än vad vi är? Kanske förstår jag det mer när jag eventuellt kommer in i medelålderskrisen längre fram, men just nu gör jag det inte.

Det blev inget direkt firande idag. Snarare fick jag ett ganska brutalt uppvaknande. Knappt hade jag hunnit slå upp mina blå så omgavs jag av både mamma och pappa, de såg väldigt fokuserade ut. Föga anade jag då jag låg i mammas famn och pappa böjde sig över mig. När jag sedan insåg vad som var i görningen skrek jag så högt jag kunde. Men de var obarmhärtiga - kvickt tvättade de mina halsveck, torkade och smörjde sedan in med en ny salva jag inte sett förut. De sa gång på gång att det var för mitt bästa. Tydligen har mjölk, svett och tårar en tendens att samlas och irritera mina bebisveck runt halsen. De blir röda och luktar lite illa. Det kan jag leva med men tydligen inte mamma och pappa. Nåja, det fick gå för den här gången, men jag kommer att fortsätta fajtas för mina veck. Tänk att de behövde vara två mot en. Två stora mot en väldigt liten dessutom. Liten men tuff!En liten solskenspromenad hann dock mamma och jag med idag. Pappa åkte till Lysekil i morse och kommer tillbaka först i morgonkväll. Ser ni förresten att glassen på bilden ser ut att sväva? Coolt..

Husägare och läkarbesök

Hurra!!!
Nu har jag fått ett eget rum!!!
Igår blev vi husägare. Pappa var på banken och skrev på en massa papper. Så efter en dryg timme, en massa underskrifter så hade vi både stora banklån och en knippe husnycklar. Jag har inte sett huset ännu, men den som väntar på något gott väntar som sagt tills på lördag.

Här på hemmafronten så har mamma och jag varit på BVC i Lundby för sista gången idag. Hädanefter är det BVC i Lysekil som gäller. Vi träffade en läkare som gjorde lite märkliga grejer med mig, kollade lite reflexer och lyssnade på mitt hjärta bland annat. Allt verkade bra, hon tyckte jag såg fin ut. Är ju alltid roligt att försöka göra ett gott intryck på vårdpersonal, vårdjournalen är det närmaste ett CV jag kommer så jag jobbar på att få fina omdömen..

Jag kan prata!

...nåja, nästan i alla fall. Och visst, jag är fortfarande bättre i skrift än i tal, men ibland tror jag faktiskt att mamma och pappa kan förstå de små ljud jag utstöter. De senaste dagarna har jag övat mig ganska mycket på att prata, känns spännande att forma små ord som kanske inte är med i Svenska akademins ordlista, men ändå.

Igår var det vilodag men idag har det packats ytterligare här i lägenheten och städats en del. Jag följde dessutom med mamma och pappa när de röstade i kyrkovalet. I övrigt så kan dagen sammanfattas med ett ord: Flyttförberedelser.

Nu packas det!

Nu har det börjat på allvar - flyttförberedelserna inför nästa vecka är i full gång. Redan så har en del flyttkartonger och annat kommit upp till Lysekil när pappa har pendlat till jobbet, men det har varit från förrådet. Igår så tog vi tag i att börja packa ner lägenheten. Farmor och farfar var här och gav en hjälpande hand både med att sysselsätta mig och med att packa, vilket uppskattades mycket. Nu står det 25 fulla flyttkartonger och en hel del annat i vardagsrummet redo att köras norrut. Mer kommer det att bli, men vi fick packat det mesta igår. Tror vi i alla fall, fast oftast så finns det ju mycket mer än man tror kvar. Oavsett vilket så blev det ett gott dagsverke.

Idag så är det söndag och vi har bestämt oss för att låta det vara en riktig vilodag. Det finns en tid för allt och idag så kände vi att vi behövde tid för vila och återhämtning. Igår så var jag hungrig nästan hela dagen, så mamma fick ge mig mycket mat. Nästan varannan timme så behövde jag en ny måltid. Stackars mamma fick jobba hårt. I gengäld har jag sovit som en stock i natt och idag. Somnade vid midnatt, tog min första frukost klockan halvsex och somnade om. Sedan frukost igen vid halvelva, då tog även föräldrarna söndagsfrukost med scones. (De blev finfina, se bilden.) Efter det så somnade jag om igen innan det var dags för lunch. Tänkte nog sova lite till snart, skall ut på promenad med barnvagnen i det fina vädret. Så här mycket brukar jag inte sova, men försöker tänka på vad pappa predikar, däribland att helga vilodagen vilket jag verkligen gör idag.

Fredagsmys

Den här veckan har (hittills) varit lite av en tjejvecka. I måndags kom Jeanette på besök, i onsdags visserligen en kille (han med partytricket ni vet) men tre tjejer, igår kom Lina och hälsade på och i kväll var det dags igen. Evelina och Randi kom hit och tillsammans hade vi lite fredagsmys - vi åt middag och tittade på film. Och mysigt var det, vi satt alla fem i mamma och pappas tresits-soffa. Tur att jag inte är så stor om baken..

Filmen vi såg, Max Manus, lärde mig lite om Norges insats under andra världskriget, kan vara bra att kunna för att imponera på farfar.

En flock ingenjörer

Idag så kom några av mammas f d kollegor från Volvo hit. Ofta hör jag varningar från chalmerister som nu arbetar att jag aldrig borde bli civilingenjör. Men de jag mötte idag var alla trevliga så jag förstår inte riktigt varför det skulle vara så farligt att vara ingenjör. (Dessutom så har jag nog tungt påbrå på både mammas och pappas sida). Jag fick lära mig nya uttryck som "tid, teknik, kost". Inte visste jag att de tänkte så mycket på kosten på Volvo, själv föredrar jag som bekant mjölk.

De som kom på besök var Anna, Andreas, Annelie och Sara. Synd att inte Sara hette Annika eller något liknande för då hade det blivit en fin alliteration. Egentligen så var vi sju personer, Sara har en bebis i magen som borde komma ut om en dryg månad. Jag försökte sparka henne lite på magen för att se om bebisen skulle sparka tillbaka men det hände inte så mycket. Våra gäster hade tagit med sig indisk mat och dessutom bjöd Andreas på ett partytrick, där han visade prov på (oväntad?) vighet när han satte sig i Lotusställning. Tur väl det då landslaget sannerligen inte bidrog till att höja partystämningen. Men Albanien tog poäng av Danmark så matchen på Parken i Köpenhamn blir nu tokviktig. Vinst där och vi kan vara klara direkt. Oavgjort eller förlust och vi kanske är helt utslagna utan att ens få en play-off-plats. Det är en tunn gräns mellan succé och fiasko. Vi får hoppas att landslaget fortsätter att ha marginalerna på sin sida.

Lokalkändis

Ibland stöter man på människor som tror att mina åsikter på denna blogg påverkas av vad mina föräldrar tycker. Då är det skönt att få en offentlig upprättelse. I måndags så var jag och mina föräldrar första nyhet i vår nya lokaltidning Lysekils-Posten. Där kunde man förstasidan läsa följande: "Lika glada och förväntansfulla som den nya komministern är hustrun Helena och lilla Lydia, 1,5 månad gammal". Så nu vet ni, t o m en kritiskt granskande journalist rapporterar om mina personliga tankar och åsikter. Jag är glad och förväntansfull över att flytta lite norrut.

Framtiden närmar sig

Det börjar dra ihop sig. Idag börjar min sista, hela vecka som Göteborgare. Tror inte riktigt jag har förstått vad det kommer att innebära att flytta till Lysekil. Det har nog inte mina föräldrar heller. Flytta, på obestämd framtid, till en helt ny plats där vi inte känner några speciellt väl. Vissa saker kan man förutse. För min del innebär det nytt BVC, nya rundor med barnvagnen, nya grannar och en ny kyrka som hemkyrka. Men det viktigaste av allt - de människor som vi kommer att dela livet med där uppe, känner vi ju inte ännu. Så det är svårt att säga hur det kommer att bli.

Än så länge är det mycket med det praktiska. Det skall packas och sorteras. Samtidigt så planeras mitt dop och medan allt detta pågår så håller pappa på och pendlar. Vad det egentligen är som vi har gett oss in på kommer nog att bli uppenbart först efteråt. Någon grå och ruskig oktoberdag när vi sitter inne i vårt kedjehus och hör regnet piska mot rutorna. Eller till våren när doften från alla områdets grillar gör att röken ligger tung över området och vi tar en kvällspromenad ner till havet för mitt första dopp i havet.

Hur det blir vet vi som sagt inte. Men vi hoppas, ber och tror att det skall bli bra.

Pressfotografer och installation

Nu har jag för första gången varit ute med Gullbritt. Gullbritt är en färja som går över Gullmarn, sundet som skiljer Lysekil från Bokenäset. Jag har alltså för första gången varit ute på havet! Nåja, helt sant är det inte, jag har ju åkt båt tidigare i mitt liv men det var ju när jag var inne i mammas mage. Näste gång jag skall åka med Gullbritt, eller om det blir hennes syster Gullmaj, så är det en envägsbiljett. Om 13 dagar så flyttar jag till Lysekil. Inte långt kvar nu. Snart lämnas mitt Betlehem.

I alla fall, dagen började med att jag vaknade upp på gott humör. Hela dagen har jag sedan varit som en solstråle. Om det beror på att det är söndag, att det är dagen efter segern mot Ungern eller om det bara är oförtjänt nåd låter jag vara osagt. Efter lunch så rullade vi norrut mot Lyse kyrka. Pappa skulle välkomnas i den nya församlingen. Det var körsång och soppa med tårta efteråt för minst 80 personer. Och mitt i händelsernas centrum så hamnade jag på något sätt. Kanske för att vi var den enda barnfamiljen, kanske för att pappa skulle tas emot. Vi låter det vara osagt vilket.

Att få så många som kommer fram under en kväll för att titta lite extra på mig är jag inte van vid. Än mindre van är jag vid media. Lysekil har en alldeles egen dagstidning, Lysekilsposten. Att fylla den med nyheter varje dag är ett idogt arbete för journalisterna. Därför så måste man rapportera om allt som sker. ALLT. Så jag fick snällt posera tillsammans med pappa och mamma efter gudstjänsten för att vara med på foto. Tror jag blev rätt söt, journalisten skulle skicka fotografierna på mail sedan. Om inte annat så får jag se det i tidningen snart...

JAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!

ZLAAAAAAAATAAAAAAAAN!
Jag älskar honom!!!!!!!!!

Nu skall jag fira, skriver mer imorgon!

Rekord

Inatt har jag tagit ett nytt rekord, nämligen i att sova länge. Möjligtvis får vi bortse från mina första dygn, då var det en så stor bedrift bara att komma till världen att jag inte minns så mycket om hur mycket jag sov osv. Hur som helst så vaknade jag bara en gång mellan ungefär lite efter elva och strax före sju för att äta i natt. Vanligtvis brukar jag vakna med 2-3timmars mellanrum, kanske fyra timmar någon gång, men inte bara en gång på en hel natt. Jag sov dessutom i spjälsängen hela natten, det har jag bara gjort en gång förut. Tror själv att det är spjälsängen som är nyckeln till den goda nattsömnen. Föräldrarna kan ibland nämna något om att det är svårare att sova när de har en bebis mellan sig. Hallå - vem borde klaga? Undrar om de tänker på hur det är för mig. De väger ju ändå långt mer än tio gånger mer än mig. Risken är ju inte så stor att jag rullar på dem så att de kommer i kläm eller att de skulle börja rulla p g a att madrassen sjunker ihop p g a min vikt. Så nog kan det vara skönt med en egen säng...

Mamma gjorde för övrigt sitt första träningspass efter min födsel idag, Body Pump heter det visst. Kroppspumpning? Låter lite mystiskt tycker jag. Men det verkar göra gott för hon var väldigt glad över det. Jag har ju ett eget baby gym så jag kan pumpa när jag vill, är jag inte lyckligt lottad?

Glädje

Tänk vad mycket man kan åstadkomma med ett leende. Så fort jag ler lite grann blir mamma och pappa smått lyriska och böjer sig över mig, de får något annorlunda i blicken, deras röster förändras och blir ljusare än någonsin och deras leende går från öra till öra. De ser lite roliga ut faktiskt så då kan jag inte låta bli att le ännu lite till. Ju mer jag ler desto gladare blir dom, och desto gladare blir jag. Vad kommer först, hönan eller ägget? Leendet eller glädjen? En härlig känsla är det i alla fall.

Ikväll badade jag igen. Det var mer uppfriskande än att se Sveriges damer förlora mot Norge i kvartsfinalen i fotbolls-EM. Kan inte vänta med att få vara med själv med min fighting spirit, för just nu är jag lite för liten. Men jag växer ju som jag tidigare skrivit med raketfart, så innan ni vet ordet av..

Som en raket

Vi fortsätter på temat Fuglesang för man får säga att det är raketfart på mitt växande. Idag var jag på BVC med mamma och nu har jag vuxit 8,5 cm sedan jag föddes. Alla läsare med gott minne och mattesinne förstår att jag därmed är 59 cm. Än så länge växer jag alltså drygt en cm i veckan. Vikten hade ökat till 5150 gram.

Lite stolt så kan jag säga att jag var ett riktigt charmtroll på BVC och log mest hela tiden. Försöker ju göra allt jag kan för att mina föräldrar skall hamna i så bra dager som möjligt. Tänker mig att de blir glada då och dessutom kanske de av tacksamhet senare ger mig lite extra leksaker eller julklappar som tack för hjälpen.

Pappersbröllop

Idag firade mamma och pappa sin tvååriga bröllopsdag. Hurra för dem säger jag, för om inte de hade gift sig så hade ju inte jag funnits. Firandet blev dock inte så pompigt eftersom pappa behövde gå upp strax efter fem för att packa bilen med flyttlådor och åka till Lysekil. Idag började han sitt nya jobb vilket gjorde att mamma och jag istället fick fira lite grann här hemma. Vi höll det dock ganska lugnt och städat. På kvällen var vi alla tre tillsammans igen, tog en stillsam promenad innan det blev en film. Sammanfattningsvis inte det mest storslagna firandet. Men vad gör det när man är tre som firar istället för två?