Vägeröds dalar (på Skaftö)

En klyscha jag tänkte utnyttja idag är "en bild säger mer än tusen ord". Dock tänkte jag använda mig utav flera..

Gung på tillvaron

På Röe gård hade de en riktigt fin babygunga. Hur härligt som helst, satte bokstavligen gung på tillvaron.

Jag ger Röe gård högsta möjliga betyg för bebisanpassning! Rekommenderas till alla bebisar som vill ha lite guldkant på tillvaron.

Vill ni veta mer om Röe gård, klicka här.

Röe gård

I lördags gjorde vi en utflykt till Röe gård, farmor och farfarmötte upp oss där. Kan det bli bättre med mormor och morfar, farmor och farfar på en och samma gång?

Vi fikade och alla hittade något som passade just sig. Och det är inte illa med en lakosintolerant, en glutenallergiker, en diabetiker, och en niomånadersbebis. Den sistnämna, jag alltså, hade helt i onödan med sig egen mat - de hade även tänkt på oss i sitt utbud.

Fjärde gången gillt

Sent i fredags kväll, långt efter att jag lagt mig (nåja, inte så väldans för det blev en sen kväll, vi var i Lyse och umgicks och kunde inte slita oss så tidigt som planerat, så jag kom inte i säng förrän efter nio), kom mormor och morfar. Fjärde gången gillt - äntligen blev inte flyget inställt.

Jag har tidigare pratat om mms-shopping. Men visste ni att det finns mms-babypassning också? Stanley tog hand om mig och skickade denna bild till mamma och pappa, som var i rummet bredvid, med texten "det går hur fint som helst :-)".

Jag fick också spela på Stanleys gitarr. Det var en höjdare, pianot har fått sig en konkurrent.

Pa(p)parazzi

Jag är en tuff bebis i lyxförpackning. Ständigt bevakad av pa(p)parazzi. Därför är det skönt att man ibland kan gömma sig bakom ett par schyssta solglasögon.

Uddevalla och barnvagnsmaffia

Igår gjorde mamma och jag en utflykt till Uddevalla och träffade alla utom pappan i familjen Ryhage. Det var en tjejträff kan man säga - Tilde, Noomi och jag tillhörde barnaskaran och Annika och mamma vuxenskaran. Vi gick lite på stan innan vi åkte till deras hus en bit utanför i ett område inte helt olikt Torpet.

Det såg länge ut som att mormor och morfar skulle komma idag - men i morse väcktes jag av beskedet att flyget var inställt. Får hoppas på bättre lycka i morgon, de är ombokade tills då, men det är ovisst in i det sista.

Klockan tio idag skulle bebisar med mammor träffas i parken i centrala Lysekil. Vi var dock sena iväg plus att vi sprang på Milo (som jag simmar med) och hans mamma (som vi inte sett på länge), så vi kom dit först tjugo i elva. Vi såg inte en kotte. Eller jo, vi såg nog några kottar i ärlighetens namn, men inga bebisar. Snopet. (Och telefonlistan var hemma på Hökvägen). Vi misstänkte att de tagit en promenad i det fina vädret. Men skam den som ger sig, vi cirkulerade runt lite och något senare såg vi en omisskännelig skara sitta och äta glass i solen. En riktig barnvagnsmaffia. Så vi hann träffas en liten stund i alla fall!

Lite längre, lite tyngre

Tisdag igen. Min favoritdag i veckan med både Musiklek och Babysim. Denna gång kunde pappa dessutom vara med på simträningen. Jag var iklädd mina sprillans nya badbyxor jag köpt genom mms-shopping. (Mms-shopping innebär att någon annan är utsänd, t ex pappa, att köpa men innan köpet skickar en bild på varan för godkännande till någon som avgör om det skall köpas eller ej. Denna någon är t ex mamma och jag. En del skulle kanske se det som att förtroendet för det utsändne inte är 100%.)

Igår var vi på BVC, jag mättes och vägdes i vanlig ordning. 72cm lång (minst) och 9310g lätt. Vi tar det där längdmåttet med en nypa salt. En gång när jag var där mättes jag, varpå mamma undrade om jag krympt eftersom jag var 0,5cm kortare än månaden innan. En ny mätning gjordes hastigt och plötsligt var jag 2cm längre. Så på millimetern är det minsann inte..

Safety first

Det pratas mycket om säkerhet nu - flygsäkerhet. Därför står de flesta flygplan på marken för att inte störta i askmolnet. Även här hemma är det en del fokus på säkerhet som skall förhindra mig från flygturer ner för trapporna. Gör allt jag kan för att på något sätt komma förbi. Men det är svårt att lyckas, trots kreativa försök. Så till alla er som är strandsatta utan att kunna flyga dit ni vill: Jag vet hur ni har det.

Diverse besök

Jag gillar besök! Veckan efter påsk duggade dessa ganska tätt, till exempel var pappa Fehn och pappa Kaiberger här med totalt tre pojkar. Gabriel har jag ju träffat förr, han har hunnit fylla ett år och går som en stor karl. Noah och Eliah är lite äldre, fullt ös i dom detta till trots. Jag var fortfarande lite sjuk då men betydligt piggare än tidigare.

I fredags kom farfar med en säng (mammas gamla som ska stå i vårt gästrum) och vi passade på att umgås lite. På kvällen kom sedan Fredrik och Karin och deras stora bebis i magen. De sov över, den lille verkar hålla sig i schack, visade inga tecken på att vilja komma ut, i lördags var det bara en vecka kvar till planerat nedsläpp.

Skulle ju få besök i morgon av mormor och morfar, men deras resa är nu ombokad till torsdag, hoppas det går i lås.

Stor vulkan mot liten bebis

Som liten bebis känner man sig lite maktlös mot en stor vulkan. Faster Maria sitter sedan i lördags fast i Shanghai. Imorgon skulle mormor och morfar egentligen komma. Men nu blir det inte så p g a Eyjafjallajökul, vulkanen som just nu håller stora delar av Europas flygtrafik i ett järngrepp genom all aska den sprider över Europa. Får se hur det här slutar. Själv skall jag inte flyga igen förrän 13 juni och då borde det väl gå bra...?

Visar två bilder från GP. Mest för att ha när jag kollar på min blogg om tjugo år och undrar vad som hände då jag var liten. Man glömmer ju så lätt.

9 månader inne, 9 månader ute

Idag har jag levt lika länge utanför magen som inne i magen. Då kan ni kanske räkna ut att det är min 9-månadersdag idag. Vattenvanan sitter i, men jag plaskar mer effektfullt här utanför.

Lite om mig som 9-månaders bebis:
*Drar mig fram i raketfart, att krypa är överskattat, går snabbare så här
*Kan ställa mig upp med lite moraliskt stöd från mamma, står bra på starka ben och kan gå med en ledsagare
*Har utökat mitt ordförråd (är dock fortfarande betydligt bättre i skrift än i tal), det var i Bollnäs jag började med da-da. Med lite god vilja kan det tolkas till pa-pa. Häromdagen upptäckte jag att ett litet ma-ma även kan glädja ytterligare en familjemedlem.
*Numera filosoferar jag på rygg bara när jag vaknar på morgonen, annars är det svårt att hitta mig i den positionen - till mamma och pappas stora förtret på skötbordet. Läser de en saga för mig kan jag dock tycka att det är helt OK att ligga på rygg, men då ska det vara en spännande sådan.
*Några av mina intressen: sladdar, outforskade rum som tvättrum, badrum och toalett (har bara fått ytterst korta stunder där), diskmaskinen (jag brukar sätta fart så fort den öppnas, men precis när jag kommer fram är den alltid stängd) nya människor, MUSIK!
*Jag är en supergo, glad och charmig liten tjej!

Resplanerna kanske blir till aska

På måndag skall mormor och morfar komma. Åtminstone är det tänkt så. Men nu har ett vulkanutbrott på Island gjort att det kanske inte blir så. Flygtrafiken över hela norra Europa är inställd och ingen vet när den kommer igång igen. Beror på askan och vindarna. Men risken är att det blir länge. Förra gången hade vulkanen utbrott var mellan 1821 och 1823. Det är rätt länge, betydligt mer än en helg.

Nåväl, inget ont utan något gott. Nu kanske inte pappa kommer iväg till Finland två nätter i nästa veckan. Det är i alla fall en liten tröst. Pratade förresten med mormor på telefon idag. Fascinerande det där med teknikens under.

Sista gången.. men början på något nytt

Det märks att sommaren närmar sig med stormsteg. Knappt har jag hunnit fatta att det är vår så börjar förberedelserna inför sommaren. Det märks genom att det är terminsavslut på vissa aktiviteter. Idag var det Babycafé för sista gången. Musiklek är bara några få veckor till. Och inte heller babysimmet varar för evigt. Då är det tur att när något slutar så tar något nytt vid. Idag så bestämde vi bebisar att vi träffas i parken nästa torsdag istället. Hoppas bara våra mammor inte får för sig att det regnar för mycket eller så.

Däckbyterskan från Hökvägen

Det finns en armbryterska från Ensamheten. Och det finns en däckbyterska på Hökvägen. (Båda har norrländska gener.) Efter en lång vinter så har nu värmen äntligen fått ett fast grepp om Lysekil. Imorgon är det dessuom sista dagen som man får köra med vinterdäck. Är därför hög tid att byta till sommardäck så jag bestämde mig för att ge pappa en hjälpande hand. Vi hade riktigt bra team-work.

Glider omkring

Jag har utvecklat en teknik som bygger mycket på skidåkningstermer. När jag utforskar min omgivning finns två viktiga parametrar: fäste och glid. Bra fäste är barfota fötter eller alternativt så kallade halksockar (som ju har motsatt effekt mot vad de utger sig ha, men det är en annan femma). Bra glid är dels vilka kläder jag har (utan kläder blir det inte så bra), dels vilket underlaget. Här hemma har vi ganska halkiga golv, så här går det undan. Jag använder händer och fötter och skjuter ifrån och glider framåt på mage. I församlingshemmet i Lyse går det inte alls lika fort, där är det dåligt glid. Det ligger nämligen en matta där. Har inte tränat så mycket där så jag har ännu inte riktigt kommit på tricket på hur jag ska göra. Visst kan jag ta mig fram där med, men inte alls med samma racerfart som hemma. Ska öva lite där imorgon, då det är dags för musiklek.

Ute är härligt!

Vad det är underbart att vara utomhus när solen skiner. Att sitta på vårt trädäck eller att åka på barnvagnspromenad. Idag på eftermiddagen tog vi en lång runda - och sprang på några i familjen Kaspersson. De bodde i närheten så det blev en liten stund i solen på deras veranda. Mys!

Dop av min bloggkompis

Jag har fått en bloggkompis! Och en ny "syster"! (Syskon får jag kalla alla som är döpta säger mina föräldrar, för vi är alla med i Guds stora familj.) Att hon är en bloggkompis har dock inget att göra med dopet - men låt mig ta det från början.

I lördags åkte vi ner till Göteborg - mamma, pappa, jag och pappas förkylning. Egentligen är det min förkylning men pappa har lånat den lite. Vi kollade lite på trädgårdsmöbler på vägen ner och sedan kom vi fram till Örgryte gamla kyrka där det skulle vara dop. Astrid var klädd i en lång, vit klänning och på strålande humör. Det var även jag, trots att jag egentligen sovit alldeles för lite. Hon var glad genom nästan hela dopet. Såg lite fundersam ut när pappa hällde vatten på henne, men det är ju inte så konstigt. Dopet är ju något av ett mysterium.

Nu kanske ni undrar varför jag inte har några bilder från dopet här. Jo - för att dem hittar ni (snart) på en annan blogg. Astrid har nämligen en egen blogg! Och jag har fått min livs första bloggkompis! Hennes blogg heter Astrids äventyr och där kan man följa Astrids äventyr (vilket ju framgår av namnet). För att komma dit - [klicka här]. Ni kommer också att kunna följa den i framtiden genom en direktlänk här till höger.

En tulta med ögon blå

"Vi har en tulta med ögon blå" heter en sång jag har fått höra många gånger, den är lite av mammas favorit. Hon tycker att den passar så bra in på mig. Och jag tycker också att den är fin.. Så här går den:

Vi har en tulta med ögon blå,
med silkeshår och med öron små
och mitt i mitten
den lilla tippen
så stor som så.

Så mjuk som sammet är hennes kind
och hon är gullig och tjock och trind
med pyttehänder
och två små tänder
i munnen sin.

Och hon kan bita i sina tår
och hon kan snurra så fort det går
och hon kan äta,
sen får du mäta
hur högt hon når.

Och Tultan rufsar i pappas hår
och ler och vinkar åt den som går
och bakar kaka
och vi får smaka
på allt hon får.

I baljan plaskar hon, må du tro
sen vill hon sova i lugn och ro
som gräddtårtsbiten
är tultaliten,
vad hon är go!

Släpp fångarna loss, det är vår!

Husarresten är över, nu är jag frisk! ..nästan. Lite snuva men känner mig klar i knoppen och pigg i kroppen. Solen skiner och jag börjar förstå vad ordet vårkänsla innebär. Verkar inte dumt alls det här med vår.

Piraya

I du lugnaste vatten finns de farligaste fiskarna. När mamma och pappa äter frukost cirkulerar jag under bordet, redo att sätta mina (två) tänder i det som kommer i min väg.

Tillfällig husarrest

Den senaste veckan har jag knappt varit utanför dörren. Anledningen kallas för förkylning. Har varit hostig, snuvig och lite hängig i snart en vecka. Desto roligare då när vi får besök. Det blir som solstrålar in i en annars för stunden ganska grå vardag. I går så var Magdalena här och hälsade på. Idag så kom familjen Ericsson för dopsamtal. Astrid skall nämligen döpas på lördag. Var roligt att få se Astrid igen, tänk vad hon hade vuxit sedan sist! Nu kunde hon rulla runt, le och göra massa spännande ljud. Minns själv när jag var i den åldern. Men att bli äldre är inte dumt det heller för snart kan vi ju leka ihop.

Att ta till vara

Brukar inte blogga om husbestyr men gör ett litet undantag, för tyckte att det här var ett gott exempel på hur man kan ta till vara. Mamma och pappa hade som uppgift att göra efterrätten till påskaftonfirandet. De gjorde glassfyllda citroner. Till det behövdes 15citroner och 10äggulor. Citronerna urholkades och gjordes till skålar, lite saft användes men inte allt. Och 10äggvitor blev också över. Vad gör man då med detta? Jo, av citronsaften gjordes Pink Lemonade (citronsaft färgsatt med rödbetor) och av äggvitorna, kanske inte helt oväntat, maränger.

Personligen fick jag inte smaka på något av detta. Surt, sa räven om rönnbären.

Glad påsk!

Från en liten sjukling till er alla, önskar er en riktig glad påsk! (Kortet på vår lilla familj är taget precis efter en timmes vila i mamma och pappas stora säng, gjorde susen, i alla fall för en stund).

Förkyld och febrig

Natten till torsdag blev jag varmare än vad jag någonsin varit. Feber kallas det och var ingen rolig erfarenhet. Det tillsammans med nästäppa gjorde att natten blev tuff. Jag vaknade, skrek och somnade om. Vaknade, skrek och somnade om. Och så vidare. Därför kände jag mig inte särkilt utvilad när jag gick upp på morgonen. Istället för en social dag med Babycafé, träff med mammas vän Maria och skärtorsdagsmässa blev det en dag i hemmet med mamma.

Samma visa igår och samma visa idag, dock med mindre feber men mer spakhet. Trodde jag var på bättringsvägen i morse och kröp runt för fullt, men lagom till att vi fick besök av farbror Anders och hans Annika blev jag riktigt dålig igen. Jämmer och elände. Så det var bara att ställa in påskaftons planer, istället för påskfirande i Torgestad med sju roliga barn blir det ett stilla firande med mamma och pappa.

Host, host. Har aldrig förr kännt mig så ynklig och spak. Så det får bli en "stilla natt, helig natt" även fast det inte är jul.