Tankeläsning och jämställdhet

Bara för någon dag sedan pratade mamma och pappa om att de borde göra avtryck av mina händer och fötter innan de blir alltför stora. De googlade lite på detta men som tur var hann inga inköp göras. För idag damp det ner ännu ett paket på Posten, med just ett sådant kit till mig, från kusinerna och morbror och moster i Bollnäs. Är de tankeläsare månntro?

Sedan så fick pappa ett mail. Från Liberoklubben. Den tiden som SJ hänvisar till i sin reklam där enbart kvinnor byter blöjor är sedan länge förbi. Detta verkar dock inte Libero ha förstått. Eller hur skall man annars tolka följande i ett brev som till sin karaktär försöker vara väldigt personligt. Brevet inleds med orden "Hej Per". Längre fram fortsätter man:
"När du börjar amma är det helt normalt om det gör ont och kanske inte är så underbart och naturligt som du hade drömt om."
Det vore varken underbart eller det minsta naturligt. Att amma kommer pappa aldrig få göra. Antingen så är Libero några generationer efter i sin syn på jämställdhet. Eller så ligger de några generationer före. Men i takt med tiden är de i alla fall inte. Och jag håller mig till mamma när det gäller input.

Vikt upp! Vikten ned! Men pappa...

Idag var jag på BVC för första gången. Min barnmorska heter Christina och verkar rätt så trevlig. Hon verkar gilla barn vilket ju är en god egenskap hos en barnmorska. Såg länge ut som att det skulle bli bilfärd dit, det öste ner tidigare på dagen som om det vore tropiskt skyfall. Vädret var ungefär precis det motsatta som man vill ha om man skall gifta sig, ungefär. Men lagom till det var dags att gå så började det klarna upp. Så det blev barnvagn istället för bil.

Att vara på BVC var glädjande för tjejerna i familjen. Mamma Helena hade gått ned 12 kg, jag hade gått upp 425 gram, eller 645 gram om man räknar från min lägsta notering. Kanske inte verkar så mycket, men procentuellt sett så är det nästan lika stora förändringar för både mamma och mig. Pappa däremot vägde exakt lika mycket som alltid. Undrar vem av oss som kommer att inspirera honom mest.

Musik i alla dess former

Tänkte skriva något om det här med musik. Ibland har jag lite svårt att somna, även om jag har fått mat och ny blöja. Då brukar pappa ta upp mig och sjunga för mig. Ofta räcker det inte med sång för att lugna mig, så då läggs nästa växel in: Dansen. Särskilt om det är mitt i natten. Pappa kan egentligen inte dansa, men han tror inte att jag märker det.Varje natt brukar bjuda på en ny dansform. Ena natten så är det foxtrot, andra så är det vals. En natt är det bugg, en annan natt så är det allmänt hoppandes runt. Tvåstegsdansen gillade jag inte, den är för ryckig att somna till. Konstigt det där, men av någon anledning så har jag lättare att komma till ro om någon sjunger på en vaggvisa, en lovsång eller någon gammal schlagerdäng. Tystnad är inte riktigt min grej. En annan favorit är när mamma sjunger. Det brukar hon göra när jag inte riktigt kan komma till ro eller håller på att vakna innan jag riktigt somnat. Fast då skippar vi dansen, det brukar gå bra ändå.

Vad innebär det att vara duktig?

Idag har jag varit duktig. Riktigt duktig. Enligt mina föräldrar i alla fall. Snäll, mysig, ätit lagom och sovit mycket. Vi tog en långpromenad på nästan två timmar där mamma fick kolla på ny telefon och jag fick en skötväska. Under nästan hela promenaden så sov jag. Mina föräldrar var så stolta över att allt gick bra och att jag uppförde mig så exemplariskt.

Jag tror jag skall komma ihåg det här med att vara duktig innebär att sova och ta det lugnt. Om femton år och någon kommer in och undrar varför mitt rum inte har städats så skall jag svara "jag har varit duktig och sovit istället". Eller om mina lärare undrar varför läxan inte är gjord så skall jag hänvisa till att jag haft viktigare saker för mig. Undrar om de kommer att tycka att jag är lika duktig då. Hoppas det. För trots allt har nog de vuxna något att lära av mig. Att det viktigaste inte är att hela tiden göra något utan att faktiskt ibland unna sig att ta det lugnt. Så ja, jag är nog rätt duktig trots allt.

Personnummer, paket och Pålssons

Idag fick jag mitt personnummer från Skatteverket. Stort. Det kommer att följa mig livet ut. Jag fick också ett meddelande om att jag hade ett paket att hämta ut på Posten, har sedan tidigare fått ett sådant från mormor och morfar, denna gång var det från min moster och morbror och mina kusiner i Kiruna som stod som avsändare. Mamma lämnade för första gången lägenheten utan mig för att hämta paketet, det gick bra för jag sov så sött. Många andra har också gett mig presenter - faster med familj, farmor och farfar, Wodléns, m fl. Hoppas bara inte alla känner att de måste ge mig en massa presenter för att få komma, jag blir ju glad över att se dem ändå.

Familjen Pålssons kom på besök på eftermiddagen, jag fick en jättesöt liten klänning jag ser fram emot att bära vid något fint tillfälle. Jag visade upp mig från min bästa sida, var på så gott humör. Annat var det när jag träffade faster Maria och kusinerna Ida och Nils i fredags, men det behöver vi inte orda om så mycket nu.. hör ju liksom till livet som bebis att skrika lite ibland.

Ny vecka, nya människor

Då har en ny vecka börjat, min andra vecka hemma på Sockenvägen. För första gången vaknade jag upp utan att IFK Göteborg var serieledare, men det är ju långt kvar på säsongen så ordningen skall nog hinna återställas. Däremot så hörde Martin Alexandersson av sig och tackade för "Lydia-effekten" inom LSK (Ljungskiles stolta fotbollslag). Sedan jag föddes så har de tagit full pott och avancerat sex positioner i tabellen. Igår så vände de 0-2 till 3-2 borta mot Qviding. Lite roligt, för vi vill ju gärna ha allsvensk fotboll så nära Lysekil som möjligt. Falkenberg däremot vet jag inte om jag ger så mycket för. Har ju aldrig sett dem live, men ryktet gör gällande att man alltid säger "jag skall aldrig mer gå hit" efter att ha sett dem. Sedan återstår ju att se vilket lag jag själv skall satsa på att göra karriär inom. Men om du kollar på min fot, tror du inte då att den kommer att göra många mål? Känns som en gulddoja...

Denna veckan så kommer det komma en del människor på besök. Först ut är Josef och Pernilla Pålsson samt deras son Isak på ett år. Pappa Per tycker det är lite roligt varje gång han skall nämna Isak i ett sms eftersom telefonen alltid vill skriva Irak, men som tur var så är Isak betydligt lugnare än Irak. Hoppas vi. Skall bli roligt att träffa dem. Kanske blir det också någon liten promenad senare idag, men just nu så öser regnet ner utanför så då stannar vi inomhus.

Mys och barnvagnspromenader

Mamma och pappa tycker om att mysa med mig. Ibland tycker den ene att den andre lagt rabarber på mig och blir lite avundsjuk. Men mestadels kan dom samsas rätt bra min mor och far. Mamma ger mig mat och pappa är en hejare på att byta blöjor. För att citera en ingift moster så "sköter mamman input och pappa output".

Idag har det hänt mycket i mitt liv. Fick prova bada för första gången, kanske ingen succé men det är värt fler försök. Sedan tog mamma och pappa med mig på en liten promenad. Man kan säga att det var två projekt på en dag, det är nog rekord hittills!

Efter det att vi kom hem från BB för en vecka sedan har mamma och jag inte varit utanför dörren särskilt mycket. Pappa har gjort några räder, bland annat till Lysekil för att köpa hus, men även han har oftast hållit sig inom räckhåll. I onsdags åkte vi dock med hela familjen tillbaka till Mölndals sjukhus där jag föddes, denna gång dock till Storken, för att göra lite prover på mig. Och så var det premiärtur med barnvagnen i torsdags, gick hur fint som helst, jag gillar när det guppar lite. Igår var det inte lika roligt, men idag tyckte jag åter det var kul.

Vi får se vad mamma och pappa hittar på för spännande upptåg härnäst!

Sport

Idag så spelar IFK Göteborg borta mot Trelleborg, så jag kanske borde skriva något om sport. Idrott kommer att bli en viktig del av mitt liv. Eventuellt. Men risken är stor eftersom både mamma och pappa gillar idrott. Mamma är bra på att idrotta, pappa är bra på att vara åskådare. Vi har alla olika gåvor.
När det gäller fotboll så kommer jag med största sannolikhet att hålla på IFK Göteborg. När det gäller hockey är det lite mer komplicerat. Kanske blir det Luleå, kanske blir det Frölunda.

P.S. Ända sedan jag föddes har IFK vunnit alla sina matcher. Hoppas det håller i sig.

Välkommen till min blogg

Mitt namn är Lydia Agnes Alice Wallin. Jag föddes 00:31 fredagen den 17 juli på Mölndals BB. Längden var 50,5 cm och vikten var 3555 gram. Inte för att det är så viktigt exakt hur mycket jag vägde, jag har ju både gått ner och sedan upp igen sedan dess, men vi svenskar har en särskild passion för siffror så det är väl lika bra att jag säger dem. Lite andra siffror från mitt liv:
2 - antalet föräldrar jag har: Helena och Per
4 - antalet mor- och farföräldrar: Ingrid, Gunnar, Eva och Bengt.
10 - antalet kusiner jag har: Miriam, Emanuel, Johannes, Noomi, Hanna, Jonatan, Staffan, Tova, Ida och Nils.
144 - antal kvadratmeter i det hus dit jag skall flytta 19 september. Adressen är Hökvägen 26 i Lysekil. Välkommen dit.

Ja, det finns ju många andra siffror som är viktiga för mig. Och fler kommer det säkert inom kort. På denna blogg så kommer du att kunna följa mig under min uppväxt. Mammas bröder har en tradition av att blogga om sina barn och släkttraditioner är alltid bra att hedra. På så sätt så kan ju alla de som står mig nära följa med vad som händer även om de bor långt borta.