Här händer det grejer!

Mamma och kusin Mirjam bevittnade idag hur jag tog mitt första steg. Visserligen ett väldigt litet, kanske skulle man kunna kalla det att jag parerade ett fall (som ändå var oundvikligt), men ändå. Ett litet steg var det. Och att stå still på egna ben gjorde jag flera gånger, under många långa sekunder. Jag skulle inte säga att jag börjat gå, det är en bit kvar, men jag tror jag närmar mig med stormsteg.

Full fokus..

..men jag kunde även kosta på mig ett leende