Matematik

Igår fyllde mamma 29år. Jag gav henne den bästa present jag kan ge - jag var på mitt allra soligaste humör. Och soligt var det ute också. Men det är något jag inte riktigt förstår. När jag blev till för över ett år sedan var mamma 27år. Nu fyllde hon alltså 29år. 29 minus 27 är 2år, men jag har ju bara levt i drygt ett år? Och jag är bara 0år gammal. Jag har varit inne på det där tidigare, hur vi anger ålder alltså, jag får bara inte ihop det.

Men, det tänker jag dock inte fundera vidare på för tillfället i alla fall. Ikväll får vi gäster, de flesta kommer dessutom att övernatta. Och så har jag varit på babysim idag, är ju från och med förra veckan min nya fredagssysselsättning. Så här händer det grejer, jag lovar att återkomma med bilder och nyheter från både det ena och det andra.

Nya perspektiv

Jag kanske får omvärdera det där med att ligga på mage. Det kanske inte är så tokigt trots allt, det ger nya perspektiv på tillvaron. Men lagom är bäst, korta stunder räcker gott och väl.

Extra mycket morgon!

I söndags var det visst tidsomställning där vi fick en bonustimme. Förstår inte riktigt vitsen och jag har inte ställt om min inbyggda klocka. Men just därför för det något gott med sig, för det innebär mer utav morgonen. Och eftersom morgonen är min favorittid på dygnet så passar det ju alldeles utmärkt! (Hm, mamma är kanske inte lika förtjust, av någon anledning är hon inte alltid lika pigg och glad som jag på morgonkvisten).

I morse åkte Ingrid hem igen efter ett ganska kort men trevligt besök. Hon får gärna komma fler gånger! Fint väder hade vi och hon hade det uppenbarligen skönt i vår Spa-anläggning - badet - för där somnade hon.

Grattis till kusin Tova som fyller 2år idag! Hälften av mina åtta kusiner på mammas sida är födda i oktober. Johannes fyllde 6år den 1a oktober, Staffan fyllde 3år den 9e oktober, Hanna 7år den 13e oktober och så nu Tova. Tänk vad mycket tårtkalas på en och samma månad, synd att de bor så långt borta..

Tre nätter, tre nallar

När pappa gick hemifrån i morse förklarade han att han skulle vara borta lika många nätter som det finns nallar i mitt babygym. Tre stycken med andra ord. Så för varje natt, kan jag räkna ner en nalle. Pappa har aldrig varit borta så länge från mig, jag kommer att sakna honom. En liten tröst är dock att vännen Ingrid kommer på besök ikväll och stannar tills på onsdag. Hurra!

Äntligen!

Tänk dig att alla du träffar vore ungefär fem meter långa och vägde 700 kg och alla i din egen storlek är ganska okontaktbara. Ungefär så är det för mig om man översätter det till vuxenspråk. Hur kul är det då inte att få möta någon som är nästan i min storlek och som vill leka med mig. En sådan tjej mötte jag ikväll - Meja.

Meja fyller två år i januari och har fyra storasyskon. För mig var det hur roligt som helst att träffa henne. Hon tog tag i mig och jag skrattade som jag aldrig har skrattat förut. Sedan sken jag upp varje gång jag såg henne. Hoppas jag får träffa henne snart igen.

Sjön suger

Idag har jag varit på mitt livs första babysim. Mina instruktörer Anna och Birgit gav mig lite extrahjälp då jag missat teorilektionen. Nu gjorde det inte så mycket för badande gör sig bäst i praktiken, inte i teorin. Vi fick pröva på lite olika saker såsom bröstsim, ryggsim och simhopp (simhopp för en bebis innebär att man hoppar uppåt ur vattnet, med viss hjälp av föräldrarnas armar). Det var en riktig höjdare! I en knapp

halvtimme så plaskade jag omkring i en skön bassäng med 34-gradigt vatten. Ser redan fram emot nästa vecka.

Halvtimmen i bassängen gav mig intryck motsvarande en halvdag. Åtta andra bebisar att spana in och framförallt en helt ny känsla av att flyta omkring. Efteråt så somnade jag inte. Jag däckade. Var som en totalt utslagen men lycklig liten rosa boll. När vi kom hem så har jag varit på gott humör men mestadels sovit, undantaget när jag ätit, vilket jag har gjort mycket. Det här med bad tror jag är min grej.

Ett glädjande besked

Igår var en händelserik dag. På förmiddagen var jag med på den första träffen med föräldragruppen i Lysekil. Varför heter det förresten föräldragrupp? Vi är ju lika många bebisar som mammor. Och har inte vi minst lika mycket som mammorna att prata om, om inte mer? De pratar om sina förlossningserfarenheter, men är inte den ännu mer dramatisk för oss bebisar att gå från ett akvarium till en lufttillvaro? Nåja, det var i alla fall trevligt, vi var nio stycken små och jag vara näst yngst. Ska bli roligt att träffa dom igen om två veckor. Man gillar ju att känna sig ung.

Efter föräldragruppen åkte vi hem och vände, för pappa kom snart hem och sedan bar det iväg till Göteborg. Där blev det en snabb tur på stan innan mamma och jag lämnades av hos Randi. Även Evelina dök upp, vi hade en trevlig kväll tillsammans och klockan blev ganska mycket innan vi var åter på Hökvägen 26.

Idag fick jag ett glädjande besked. Minns ni att jag så snöpligt inte fick plats på babysimmet häromveckan? Idag ringde de och sa att det blivit ett avhopp - så imorgon börjar jag! Yippie! Lite nervös är jag dock, jag har ju missat teorilektionen. Får köra på känsla helt enkelt. Och kul ska det bli!

Fortfarande minst i gänget

Idag var det dags för babysång igen och det var faktiskt ännu fler småttingar den här gången, men kunde fortfarande inte se någon som var mindre än mig. Men någon gång måste ju den dagen komma, då jag inte längre är minst. Nu har jag ju växt ur ytterligare några plagg och gått över till storlek 3 på blöjorna. Stora damen!

Pappa är på Orust tills imorgon med sitt arbetslag och här hemma har mamma och jag tagit det rätt lugnt efter babysången i Lyse. Vi laddar batterierna inför att göra Göteborg osäkert imorgon, vi ska dit för första gången sedan vi flyttade därifrån.Ps. Mamma envisas med att jag ska träna på att ligga på mage när jag är vaken, men hur kul är det egentligen? Blir såååå frustrerad.

Ett kvarts år

För drygt tre månader sedan, den 15e juli, hälsade mamma och pappa på Maria i Henån (eller på Henån som Maria förmodligen skulle ha sagt). Det var ungefär då jag började känna att jag ville ut i vida världen. Så efter en god lunch skyndade sig mamma och pappa tillbaka till Mollösund, där de vistats i väntan på mig, packade snabbt och åkte till Göteborg. Kvällen därpå åkte de in till Mölndals sjukhus och följande natt föddes jag.

Idag, på min 3-månadersdag, besökte vi Maria igen, denna gång kunde jag dock inte bara höra henne och mamma och pappa prata, utan även se. Det var roligt och jag var på gott humör. Även om det var varmt och skönt inne i magen måste jag säga att jag trivs med livet här utanför.

Blåsa bubblor

En av mina favoritsysselsättningar är att blåsa bubblor. Det gör jag ofta och mycket, länge och gärna. Ju fler och ju större desto bättre.

Sprutor och svenska dialektmysterier

För första dagen på länge så vaknade jag upp utan att det var frost ute. Istället så regnade det och blåste friskt. Enligt grundplanen så skulle jag och mamma gå till BVC till klockan 10 men vi tänkte om. Istället så släppte vi av pappa vid begravningskapellet (bara tillfälligt, han skulle jobba så inget ont om hans hälsa) och åkte vidare med bilen.

Väl på BVC så var konstaterades att jag nu har spräckt sex-kilos-vallen. Inte med så stor marginal, jag väger 6020 gram och är 62 cm lång. Dock var inte vikten eller längden dagens huvudaktivitet. Det var vaccination. Två sprutor langades fram. Den ena stacks in i mitt högra lår, den andra i mitt vänstra. Aj. Man sprutade in lite stelkramp och annat läskigt. Om det nu bara hade svidit till lite när man fick dem så vore det en sak men det värsta kom senare. Ingen förvarnade oss om att det kunde bli biverkningar av vaccinationen. Väl där hemma så hade jag ont och var otröstlig. Ajajaj.

Sen eftermiddag så började jag må bättre igen. Allt gråtande måste ha gjort mig lite tjock i halsen och inget ont utan något gott. Jag upptäckte ett nytt ljud jag kunde göra som jag ägnade resten av kvällen åt att roa mig med: Skånska R. Rullande och riktigt runda. Hur en tjej som är född i Göteborg och bor i Bohuslän kan bli skåning för en dag vet jag inte. Men tydligen så bet inte vaccinationen mot denna dialekt.

Mitt livs första musikal

Idag har jag varit på musikal - en musikal om Jesus som ett gäng ungdomar i Lyse församling hade gjort. De hade övat i nästan två år, fått hjälp med koreografin av ett proffs, det var inhyrt ljud och ljus - så det var inte utan att det fanns förväntningar. Dessutom har jag ju aldrig varit på något liknande, så ni kan tro att jag var laddad.
Dagen till ära iklädd mina nyinköpta gröna hörselkåpor äntrade jag kyrkan samtidigt som pappa stod där framme och hälsade välkommen. Hörselkåporna hade jag kanske klarat mig utan för volymen var inte så hög. Nu började en timme med musik, sång, drama och dans. En timme är mycket för en tjej i min ålder att vara fokuserad men det gick jättebra. Mina ögon sög in allt som läskepapper. Sedan somnade jag, rejält och tungt. För efter en timmes intensivt tittande blir man trött. Fast det var det värt, för det var en jättebra musikal!

För övrigt har dagen bestått av en barnvagnspromenad, en massa bra humör och ett Anticimex-besök (nej, vi har inga skadedjur utan det var en besiktning p g a att vi nyss tecknat ny försäkring). Imorgon så skall vi ha lite fredagsmys. Mmm...

PS. Imorgon kanske det kommer någon bild på mig i hörselkåpor.

Morgongympa och babysång

Tänkte visa två av mina karaktäristiska poser som kan vara bra att göra som morgongympa för den som vill hålla sig ung. Utöver att använda det som morgongympa brukar jag göra dessa kroppsövningar när jag är riktigt mätt och belåten. Så det är bara att lägga er tillrätta på ett mjukt underlag och härma.

Annars så var jag på babysång i Lyse församlingshem igår. Jag var yngst, men jag har, undantaget på BB förstås, aldrig sett så många småttingar på ett och samma ställe förut. Med ögon som tefat betraktade jag dessa små människor, inte mycket större än mig själv, och sov inte en blund på hela förmiddagen. Förutom bebisarna var jag helt hänförd av sången och instrumenten. Att öva på att sjunga gör jag dock bäst hemma, än så länge. Men ska slå dom med häpnad på babysången en vacker dag..

Jag vill simma

Idag ringde de och meddelade att babysimmet som skulle börja imorgon har blivit inställt p g a att det är för få anmälda. Jag blev jätteledsen, när jag skall nu få använda mina nya badkläder som jag köpte i helgen? Hade hoppats att få byta ut den lilla badbaljan mot en stor bassäng med många kamrater i. Hoppas det går att lösa på något annat sätt.

Något mer positivt är att farfar och farmor är här och hjälper oss att göra i ordning i nya huset. Idag har vi bl a målat gästrummet. Pappa hade köpt in 2,5 liter vit väggfärg i förhoppning om att det skulle räcka. Det var inte ens i närheten, blev till att köpa in 10 liter till. Själv har jag ägnat stora delar av dagen åt att sova hos farmor. Har varit riktigt mysigt.

Och ljuset lyser i mörkret

Idag var det tacksägelsedagen. Och nog finns det mycket att glädja sig åt i livet även om fotbollen igår inte precis var en källa till tacksägelse. Men ljuset lyser i mörkret och mörkret kan inte besegra det. Inte ens ett danskt mörker kan helt ta bort glädjen. Jag har gjort ytterligare framsteg vilket också är något att tacka för. Nu har jag börjat att greppa saker. Som t ex min tröja - då de flesta babykläder är rätt elastiska (bra när de skall tas på och av) så är de extra roliga att dra i.

Dagen inleddes annars med en familjegudstjänst i församlingshemmet. Var roligt då det var fullsatt och massor med barn. Önskar det kunde vara så lite oftare, är roligare när det finns en del andra barn i min egen ålder. Efter gudstjänsten så bar det av hemåt och några timmar senare kom farmor och farfar. De skall bo över här i en eller två nätter. Dels för att umgås, dels för att hjälpa till med renovering. Inte för att allt kommer vara klart om några dagar, men man får ta tag i en liten bit i taget. Först ut är gästrummet - ett rum som vi hoppas skall komma till användning ofta.

Suck

Inget VM nästa sommar. Tungt. Vaknade upp imorse och tänkte att allt var en ond dröm, en saga som aldrig skulle berättas. Och så var det, men det var en sann dröm och en saga som gick att läsa i varje svensk tidning idag.

Fotboll handlar om att göra mål. Att bollen skall in över mållinjen. Att det skall rassla till i nätet. Att få utdelning på anfallen. Att bollåbäket skall in. Att... ja, ni förstår vad jag menar. Det gjorde vi aldrig mot Danmark. Det gjorde vi aldrig mot Portugal. Det gjorde vi aldrig mot Albanien. Vi gjorde det inte ens borta mot Malta - malteserna var tvungna att göra ett självmål för att vi skulle kunna åka hem med tre poäng. Därför missar vi VM. För att vi inte gör mål.

Suck.

PS. Skriv gärna din analys som kommentar så vi kan bearbeta sorgen tillsammans. Delad sorg är halv sorg.

Efter regn kommer sol...

Och efter sol kommer regn. Sedan kommer sol. Sedan regn. Och sedan... Ja, ni börjar förstå. Idag så vaknade jag upp till en klarblå himmel och skönt höstväder. Efter ett tag så begav sig mamma och jag ut på en långpromenad. Under denna vandring så slog vädret om. Snabbt och rejält. Själv så hade jag då börjat somna in och tyckte mest det smattrade lite mysigt mot barnvagnens regnskydd, men mamma tyckte nog inte det var lika trevligt med regn och hård blåst.
På lunch så kom pappa hem en kortis och strax därefter så sprack det upp igen. Sol, klarblå himmel och lite stiltje. Det varade i någon timme. Sedan så kom en ny omgång med regn. Strax därefter så blåste det upp igen. Riktigt höstrusk som varade över kvällen, fram till sjutiden. Då blev det bra väder igen. Nu klockan tio så har det börjat blåsa och regna igen. Verkar som att vädret aldrig bestämmer sig. Men den som väntar på något gott - imorgon hoppas jag på stabilt och bra väder. Och då blir det nog en ny långpromenad. En promenad där kanske även kameran vågar sig fram utan att riskera fuktskador.

Ps. I morse när jag vaknade gjorde jag en ny upptäckt - tummen. Den passar väldigt bra att suga på, till och med bättre än mina knogar.

I blåsväder

Det har varit (och är) blåsigt värre idag. Men blåsten till trots så var vädret riktigt fint. Det är min första höst utanför magen och jag tycker att färgerna i naturen är väldigt vackra. Och det är extra mysigt inomhus när det blåser i knutarna.

Sedan jag föddes tycker mamma och pappa att omvärlden ter sig allt mer hotfull. En tonåring på trimmad moppe är numera en slyngel som borde polisanmälas, fartdårar i trafiken får pappa att se rött och mamma kan få panik om en randig insekt cirkulerar runt barnvagnen. Om det är så här nu, hur ska det då bli när jag kommer upp i tonåren? Pappa har ju redan gjort klart för mig att killar på moppar då kommer att utgöra ett helt annat typ av hot.

En solskenshistoria

Idag har min dag varit lite av en solskenshistoria. Hela dagen har jag varit på mitt allra bästa humör. Likaså har mamma och pappa varit glada. Mamma kanske mest för att jag har varit det och för att leenden smittar, pappa som jobbat en lite längre dag än vanligt för att det kändes spännande både i Lyse och med konfirmanderna. Så nu är vi mest bara väl till mods och njuter av det. Mer än så behövs inte alltid.

Historiens vingslag och nya framsteg

Idag har mormor, morfar, mina föräldrar och jag varit på utflykt. Huvudmålet var hällristningarna i Tanumshede, en plats fylld med historia från 1300-500 f Kr. På den tiden stod vattnet ca 25 meter högre än idag, så det som idag känns som lite tråkiga områden måste på den tiden ha varit heta strandtomter. Undrar hur det fungerade för mäklarna på den tiden, innan det fanns sms-budgivning och norrmän som jäktade upp priserna. Kanske var enklare då när man bara tog sig en bit mark och började bruka jorden. Låter på något sätt tilltalande. Undrar varför inte mamma och pappa gjorde så istället för att lägga ett gäng årslöner på en 283 kvadratmeter tomt...

Nåväl, mäklarsnack kan vi lämna därhän. Vi var i alla fall på utflykt och lärde oss lite om Bohusläns historia. Intressant var det, men man saknade lite ödmjukhet i deras presentationer. T ex så stod det om hällristningarna inom ett stort område att "de gjordes av en och samma man på 600-talet f Kr". Hur vet man det? Man kan ju ana att så är fallet, men då det varken finns skrift eller vittnen som kan bekräfta detta så får man väl se det mer som en teori. Muséet var dock intressant och vi fick se en stor hällristning innan vi styrde kursen mot kusten. Först fick jag lunch, sedan åkte vi via Grebbestad till Fjällbacka för vuxen-lunch.

Under dagen har jag gjort ännu ett framsteg - nu kan jag krypa. Eller i alla fall nästan. Jag kan göra något som liknar ryggsim. När jag ligger på rygg och är hungrig och lite upprörd så böjer jag mig i min patenterade ostbågeböj och sätter i fötterna och krålar med armarna. Effekten blir att jag kommer framåt i en ganska så bra fart. Och som om det inte vore nog med ryggsim - nu är jag anmäld till babysim! Tisdag om en dryg vecka så skall mamma och jag börja på detta. Skall bli spännande!