Sprutor och svenska dialektmysterier

För första dagen på länge så vaknade jag upp utan att det var frost ute. Istället så regnade det och blåste friskt. Enligt grundplanen så skulle jag och mamma gå till BVC till klockan 10 men vi tänkte om. Istället så släppte vi av pappa vid begravningskapellet (bara tillfälligt, han skulle jobba så inget ont om hans hälsa) och åkte vidare med bilen.

Väl på BVC så var konstaterades att jag nu har spräckt sex-kilos-vallen. Inte med så stor marginal, jag väger 6020 gram och är 62 cm lång. Dock var inte vikten eller längden dagens huvudaktivitet. Det var vaccination. Två sprutor langades fram. Den ena stacks in i mitt högra lår, den andra i mitt vänstra. Aj. Man sprutade in lite stelkramp och annat läskigt. Om det nu bara hade svidit till lite när man fick dem så vore det en sak men det värsta kom senare. Ingen förvarnade oss om att det kunde bli biverkningar av vaccinationen. Väl där hemma så hade jag ont och var otröstlig. Ajajaj.

Sen eftermiddag så började jag må bättre igen. Allt gråtande måste ha gjort mig lite tjock i halsen och inget ont utan något gott. Jag upptäckte ett nytt ljud jag kunde göra som jag ägnade resten av kvällen åt att roa mig med: Skånska R. Rullande och riktigt runda. Hur en tjej som är född i Göteborg och bor i Bohuslän kan bli skåning för en dag vet jag inte. Men tydligen så bet inte vaccinationen mot denna dialekt.