Tänk dig ett litet utrymme där du sitter fast med både armar och ben, dock så att du kan röra på dem, där du har stöd för nacke och rygg och där du sitter mage mot mage med din mamma eller pappa. Lägg därtill till att det ofta guppar och rör sig, så där att det blir ganska svårt att hålla sig vaken särskilt länge - om du inte har en massa att titta på förstås. Fenomenet kallas Babybjörn (bärsele) och det var smygpremiär igår, då slocknade jag på en gång. Idag prövade vi lite längre, även denna gång somnade jag men det krävdes lite mer engagemang från mamma denna gång.
Om Babybjörn var något som jag klickade med direkt så var hand- och fotavgjutning något helt annat. Igår kväll så skulle det göras avgjutning av min hand och min fot, minnen att ha när jag blir äldre. Detta var en present som jag fått av mina snälla kusiner med föräldrar i Bollnäs. När man läste instruktionerna så verkade allt så enkelt. Kavla ut, ner i formen, gör ditt avtryck och sedan torka. Dock visade sig ett moment vara svårare än de andra: Att göra själva avtrycket. Man skulle nämligen trycka "bestämt" för att få en avgjutning, något som jag inte alls var så intresserad av. Så det hela blev en ganska lång historia där mina föräldrar försökte hitta bra sätt att få till det hela. Till slut gjorde vi en kompromiss. Det blev en avgjutning av min fot men inte av min hand.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar