Goa grannar

Man måste se ljusglimtarna i livet, omtanken som gör att man blir rörd. Idag så mötte pappa en granne, en snäll kille som kan se rätt hård ut till det yttre. En sådan där med hund som ser rätt arg ut, som dock även den är snäll egentligen. (Pappas första kontakt med denna granne var att han av misstag polisanmälde honom för misshandel efter att ha hört en del konstiga ljud.)
När pappa kom hem från Willys efter lite matinköp - vi är nu tillbaka från Orust - sprang han och grannen på varandra. Grannen gratulerade då till bebisen och undrade om vi störde oss på några ljud.
"Nej" svarade pappa, lite undrande.
"Ja, för nu har jag sagt till mina polare som är hos mig ibland för att dricka öl att de inte får låta en massa eller prata för högt eftersom ni har fått en bebis."

Sådant blir man rörd av. Nog finns det goa gubbar i Götet.