Efter en mjuk dag hemma med lite bad och annat så begav vi oss på kvällen till Romelanda prästgård. Björn, min blivande doppräst, hade bjudit oss på avskedsmiddag eftersom han har varit pappas handledare under ett år. En mycket god handledare som pappa kommer att sakna men som förhoppningsvis kommer och besöker oss med sin familj i Lysekil.
En sak som Björn länge pratat varmt om är Lammet och Grisen, en restaurang på Ölands norra sida som serverar grillat lamm och gris på ett sätt som får det att vattnas i gommen. Till detta bjuds på många olika tilltugg och goda såser. För att ge oss en försmak på detta så gav oss Björn lite grillat lamm och gris som smakade finfint enligt uppgift. Som avrundning blev det en god chokladsås med glass. Själv höll jag mig dock till mjölk.
För min del var det intressant att vara på studiebesök i en annan prästfamilj. Hur är normala präster och prästfruar? Funderar ibland på hur mina föräldrar är men jag har ju inte så mycket att jämföra med. Och hur är normala prästbarn? Man vill ju veta hur man skall vara. Måste man vara på ett speciellt sätt eller kan man bara vara allmänt avslappnad och trevlig? Familjen Gusmarks är i alla fall varken stela eller konstlade. Dessutom så bjöds jag på lite örongodis i form av duetter med olika kärlekssånger. 
Det Gusmarkska hemmet är en plats där man känner sig hemma.PS. Än en gång så kändes det konstigt att ha ett avsked. I söndags var det avskedsgudstjänst trots att det var min första gudstjänst och nu var det avskedsmiddag trots att det var mitt första besök i prästgården. Men det är väl så det är, man kan inte alltid förstå allt, särskilt när man är liten och har så många nya saker att lära sig. Det är väl som Pippi Långstrump säger - om man inte säger hej då kan man ju aldrig ses igen. Och det vore tråkigt. Så Hej då Gusmarks. Vi ses snart igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar