Pressfotografer och installation

Nu har jag för första gången varit ute med Gullbritt. Gullbritt är en färja som går över Gullmarn, sundet som skiljer Lysekil från Bokenäset. Jag har alltså för första gången varit ute på havet! Nåja, helt sant är det inte, jag har ju åkt båt tidigare i mitt liv men det var ju när jag var inne i mammas mage. Näste gång jag skall åka med Gullbritt, eller om det blir hennes syster Gullmaj, så är det en envägsbiljett. Om 13 dagar så flyttar jag till Lysekil. Inte långt kvar nu. Snart lämnas mitt Betlehem.

I alla fall, dagen började med att jag vaknade upp på gott humör. Hela dagen har jag sedan varit som en solstråle. Om det beror på att det är söndag, att det är dagen efter segern mot Ungern eller om det bara är oförtjänt nåd låter jag vara osagt. Efter lunch så rullade vi norrut mot Lyse kyrka. Pappa skulle välkomnas i den nya församlingen. Det var körsång och soppa med tårta efteråt för minst 80 personer. Och mitt i händelsernas centrum så hamnade jag på något sätt. Kanske för att vi var den enda barnfamiljen, kanske för att pappa skulle tas emot. Vi låter det vara osagt vilket.

Att få så många som kommer fram under en kväll för att titta lite extra på mig är jag inte van vid. Än mindre van är jag vid media. Lysekil har en alldeles egen dagstidning, Lysekilsposten. Att fylla den med nyheter varje dag är ett idogt arbete för journalisterna. Därför så måste man rapportera om allt som sker. ALLT. Så jag fick snällt posera tillsammans med pappa och mamma efter gudstjänsten för att vara med på foto. Tror jag blev rätt söt, journalisten skulle skicka fotografierna på mail sedan. Om inte annat så får jag se det i tidningen snart...