Olämpliga platser för barnvagnspromenad

Nu är jag döpt och det innebär att jag är ett Guds barn. Som Guds barn så har man en trygghet som gör att man kan våga lite mer. Mina föräldrar verkar ta det lite väl långt ibland. I måndags så gick vi ut på promenad. I början så var det blåsigt men i övrigt ganska ofarligt. Då såg det ut så här...

Efter ett tag så kom vi ut på närmare kusten på norra sidan av halvön. Det började blåsa mer och mer, men vi fortsatte tappert. Själv var jag cool och sov mestadels. Vi hade gått ett långt tag när vi märkte att enda vägen ut gick över en gammal soptipp. Då det blåste mycket så var doften inte så stark som man kunde befarat så vi gick vidare. Dock visade sig att blåsten inte var det värsta. När vi hade gått över det hela så hittade vi en skylt som pekade mot området vi kom ifrån:

Vi gick vidare och tillslut hade vi kommit ut. Puh, vi kunde pusta ut. Trodde vi. Tills mamma hittade nästa skylt efter några hundra meter:

Till slut var vi hemma. Vid liv. Och vid gott mod. Men lite vardags-edge var det allt.