Nu har jag inte uppdaterat min blog på några dagar. Mycket har hänt så jag har inte hunnit med riktigt. Skall försöka återge lite allteftersom av det som har varit. Har träffat tomten för första gången, ätit julbord och träffat en massa släktingar. Men mer om detta senare. Nu skall jag berätta om hur jag kom ca 125 mil norrut. För nu är jag i Luleå.
Egentligen är jag en ganska flygvan person. Innan gårdagens flygresa hade jag redan varit i Rom och London samt Luleå två gånger, men det var innan jag kom ut ur mammas mage. Nu var första gången med eget boarding card. Vi fick tre stycken i familjen: "mrs Helena Wallin", "mr Per Wallin" och "Infant Wallin". Det är jag det, den sista. Lite gulligt. Att vara på Landvetter var spännande, fanns mycket att titta på. Vid gaten så träffade jag en tillfällig kompis, Alva. Hon skulle egentligen ha fötts samma dag som jag men kom ut en dryg vecka tidigare. Vi höll händer och klämde lite på varandra. Roligt, jag brukar bara kunna hålla ett finger men nu kunde jag hålla en hel hand.
Väl på planet fortsatte mitt goda humör. Att starta var roligt, att flyga var roligt. Att landa var oroligt. Här i norr kan man nämligen lägga in ett "o" innan alla ord. Det var några jobbiga minuter på väg ner. Jobbigast var det nog för mamma som blev orolig men innan vi var av planet hade jag återfått mitt leende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar