Rimfrost, renovering och riktigt ont

Lysekil visar nu upp sig i vinterskrud. För första gången i mitt liv har jag sett rimfrost. Riktigt rejäl rimfrost. Man kan nästan tro det är snö här. Vackert så det räcker och blir över. När pappa och jag tog en promenad ner mot centrum i eftermiddags så var det bedårande vackert. Rimfrost i träden, en eldröd himmel med ett spegelblankt hav som lampor i mängder glittrade i. Över allt detta syntes Lysekils kyrka som kronan på verket. Man kan bli romantiker för mindre. Ett litet försök att fånga det på bild med en mobilkamera, långt efter det var som vackrast, ser ni här bredvid. Men det ger på intet sätt känslan av hur vackert det var. Den första bilden är från vår trädgård.

Det andra R att nämna är renovering. Farfar Bengt är här för att fixa och dona. Han kom redan i måndags kväll och har jobbat flitigt sedan dess. Samtidigt som pappas väckarklocka ringer för att han skall till jobbet så ringer farfars för att börja renovera. Imponerande. Undrar om den disciplinen är ärftlig. Vet inte om pappa har den, kanske lite, annars kanske det är en sådan gen som hoppar över en generation och går direkt till barnbarnen. Vi får väl se.

Slutligen så var det där med riktigt ont. Då syftar jag inte på att pappa vaccinerades idag, verkar inte ha gjort det minsta ont alls (ännu). Det jag tänker på är mamma som har fått feber, huvudvärk och annat man kan få när det blir lite för mycket mjölk. Är inte alls att leka med. Hoppas att hon mår bättre snart. Annars får det nog bli ett besök för henne på vårdcentralen imorgon.