Kamoflerade bebisar

Efter en lugn vilodag så styrde vi framåt tre-tiden kursen mot Uddevalla och familjen Petréns. De skulle enligt uppgift bo i ett "ganska litet, idylliskt, rosa hus". Beskrivningen stämde bra, fanns t o m frusna äpplen kvar i träden, ett hemmagym i ett gammalt uthus och snön förhöjde mysigheten än mer. Utöver Daniel och Lisa Petrén så hade även Fredrik och Karin Balldin kommit.Utöver Truls och mig så var vi två bebisar till, men de var svåra att leka med då de gömde sig i var sin mage. Lisa skall ha barn i mars och Karin i april, så mamma var enda kvinnan utan barn i magen. Annars brukar man ju utmärka sig om man är gravid, fast här blev det tvärtom.

För min del var det roligt att få leka lite med Truls igen. Han är en glad kille som är ganska stor i mina ögon. Han kan både gå, springa, tala och äta vanlig mat. Då är man nästan vuxen. Truls och jag lekte lite grann, fast allra bäst så trivdes jag i famnen. Att bli omkringburen är en personlig favorit.

P.S. Som ni ser så orkade jag inte hålla mig vaken hela kvällen. Men efter en tupplur så piggnade jag till igen och var aktiv sista stunden. Sova är fortfarande inte riktigt min grej.